Migrationsverket har inte visat att det har funnits synnerlig anledning att anta att en asylsökande under sin militärtjänstgöring har gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Han har därför inte bedömts vara utesluten från att anses som flykting.

Bakgrund

Migrationsverket beslutade den 31 maj 2016 att inte bevilja A statusförklaring och att utvisa honom från Sverige.

Verket ansåg att A inte hade gjort sannolikt att han hade deserterat. Han var därför inte flykting på grund av tillskriven politisk uppfattning. Han hade däremot gjort sannolikt att han var alternativt skyddsbehövande. Migrationsverket ansåg dock att han skulle uteslutas från att beviljas statusförkla-ring då det fanns synnerlig anledning att anta att han, genom eget deltagande, anstiftan eller medverkan, hade gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. A hade i Syrien militärplacerats som en del av specialstyrkorna i regemente 46 i Homs under våren 2012. Enligt landinformation begick regimstyrkorna systematiska och omfattande övergrepp på civila i Homs under den tid då A befann sig där. A hade inte till-stått delaktighet i konkreta handlingar och händelser men inledningsvis sagt att han deltog i konflikten i Homs under tre månader och att han skick-ades till fronten med order att döda allt och alla, även civilbefolkning. Han hade varit tvungen att lyda order. Vid en sammantagen bedömning ansåg Migrationsverket att det fanns synnerligen anledning att anta att han gjort sig skyldig till krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att han därför skulle uteslutas.

Migrationsdomstolen ansåg att A hade gjort sannolikt att han var flykting på grund av tillskriven politisk uppfattning och att grund för uteslutande saknades.

Migrationsöverdomstolen

Migrationsöverdomstolen instämde i migrationsdomstolens bedömning att A uppfyllde förutsättningarna för att beviljas skydd som flykting. Därefter tog domstolen ställning till om Migrationsverket hade visat att det fanns synnerlig anledning att anta att A under sin militärtjänstgöring i den syriska armén hade gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten och därmed skulle anses utesluten från att vara flykting. (1)

Beviskrav och bevisbörda

Domstolen berörde därefter frågan om beviskrav och bevisbörda ifråga om uteslutande och hänvisade till tidigare praxis från Migrationsöverdomstolen och UNHCR:s riktlinjer.(2) Bevisbördan för att utesluta någon från att anses vara flykting vilar på staten. Vidare bör regeln om tvivelsmålets fördel tillämpas när det gäller att bedöma om en person är utesluten från flykting-skap. För att beviskravet ”synnerlig anledning att anta” ska vara uppfyllt är det inte nödvändigt att den sökande är dömd för brottet, inte heller behöver bevisningen motsvara vad som krävs i ett brottmål. Det är dock viktigt att beviskravet ställs tillräckligt högt med tanke på det övergripande syftet med skyddsbestämmelserna, nämligen att tillförsäkra internationellt skydd åt personer som är utsatta för förföljelse. Slutligen redogjorde domstolen för vad som avses med brott mot mänskligheten enligt artikel 7.1 i Romstadgan.(3)

Migrationsverkets utredningsansvar

Domstolen anförde att Migrationsverket i det aktuella målet först måste visa att den syriska arméns styrkor, som A tjänstgjorde i under sin militär-tjänstgöring i Homs, begick brott mot mänskligheten under den tid han tjänstgjorde där. Om så är fallet ska Migrationsverket visa att A själv deltagit i den syriska arméns brott mot mänskligheten eller att han haft en sådan roll vid utförandet av arméns brottsliga handlingar att han har ett individuellt ansvar för dessa handlingar. Det ställs höga krav på Migrationsverkets utredning och bevisning för att nå upp till beviskravet ”synnerlig anledning att anta”. Erkännanden och vittnesmål som är att anse som tillförlitliga kan exempelvis vara tillräcklig bevisning för att grund för uteslutning förelig-ger. Även landinformation som är specifik för förhållandena i det aktuella fallet tillsammans med annan bevisning kan vara tillräcklig om bevisning-en sammantaget kan knyta en person till en specifik händelse. En bedöm-ning måste göras utifrån omständigheterna i varje enskilt fall.

Domstolen konstaterade att asylberättelsen, i avsaknad av annan bevisning, ofta är helt central i denna typ av ärenden. Migrationsverket måste därför fördjupa asylutredningen om den asylsökande för fram omständigheter som kan kopplas till uteslutandegrunderna och, när så är fallet, närmare utreda dessa genom att t.ex. ställa relevanta följdfrågor. Detta bör Migrationsver-ket göra i direkt anslutning till att sådana omständigheter förs fram för att nå bästa möjliga utredningsresultat. Det är av avgörande betydelse att Migrationsverket vid utredningen har relevant faktakunskap om landet ifråga och om vilka omständigheter som kan aktualisera att uteslutandebestämmelserna ska tillämpas.

Fråga om individuellt ansvar och presumtion för brott mot mänskligheten Migrationsöverdomstolen ansåg att det genom landinformationen i målet stod klart att den syriska armén har begått sådana brott mot mänskligheten som avses i 4 kap. 2 b § första stycket 1 utlänningslagen i Homs under den period A tjänstgjorde där. Frågan var då om A kunde åläggas ett individu-ellt ansvar i utlänningslagens mening genom att själv ha gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten, alternativt ha anstiftat eller på annat sätt del-tagit i förövandet av nämnda brott eller gärningar.

Utgångspunkten för att någon ska kunna göras ansvarig för brott mot mänskligheten är enligt Migrationsöverdomstolen att övergreppen har skett genom egna handlingar eller genom anstiftan eller annat deltagande. Under vissa förutsättningar kan dock en person som haft en framträdande position i en organisation, eller i en statsmakt som är inblandad i olagliga våldsam-heter, förutsättas ha ett individuellt ansvar för uteslutningsgrundande hand-lingar som organisationen eller statsmakten har begått. A hade emellertid som värnpliktig en organisatoriskt sett låg ställning inom den syriska ar-mén. Någon presumtion för ansvar kunde då inte föreligga.

Eftersom det i målet inte fanns någon presumtion för ansvar blev frågan då om A genom egna handlingar hade gjort sig skyldig till brott mot mänsk-ligheten. A hade inte erkänt någon sådan handling som skulle kunna med-föra ett personligt ansvar. Trots att A:s uppgifter indikerade att han hade deltagit i de övergrepp som ägde rum i Homs, ansåg Migrationsöverdomstolen att dessa inte ensamma kunde ligga till grund för att han skulle vara utesluten från att anses som flykting. Några uppgifter om att just han hade utfört någon sådan handling som utgjorde brott mot mänskligheten hade enligt domstolen inte heller framkommit av utredningen i övrigt. Det gick vidare inte att med stöd av A:s uppgifter eller landinformationen slå fast vilken roll just hans enhet i specialstyrkan hade haft i Homs, vilken roll A hade haft inom enheten eller vad en person i hans position typiskt sett hade för uppgifter. Domstolen menade att Migrationsverket borde ha närmare utrett A:s roll och uppgifter i specialstyrkan för att kunna göra gällande att A genom egna handlingar gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten. Utredningen gav därmed inte tillräckligt stöd för att det fanns synnerlig anledning att anta att A genom egna handlingar hade gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten.

Fråga om anstiftan eller annan delaktighet på grund av tjänstgöring i ar-mén Nästa fråga var då om utredningen gav tillräckligt stöd för att A som värn-pliktig, placerad i specialstyrkan i den syriska armén, genom anstiftan eller på annat sätt deltagit i brott mot mänskligheten. Av de uppgifter som A hade lämnat ansåg Migrationsöverdomstolen att det framgick att han i vart fall haft viss kännedom om de gärningar som armén gjorde sig skyldig till. Det kunde emellertid inte, på grundval av A:s uppgifter, med fog antas att han hade anstiftat eller på annat sätt deltagit i brott mot mänskligheten.

Migrationsöverdomstolen ansåg därmed att enbart den omständigheten att A hade tjänstgjort som värnpliktig i en enhet i specialstyrkan i den syriska armén tillsammans med de uppgifter han i övrigt lämnat, inte var tillräck-ligt för att A skulle kunna åläggas ett individuellt ansvar genom anstiftan eller annat deltagande i de brott mot mänskligheten som hade begåtts i Homs.

Mot bakgrund av den restriktivitet som bör råda vid uteslutande ansåg Migrationsöverdomstolen vid en sammantagen bedömning att Migrationsverket inte hade visat att det fanns synnerlig anledning att anta att A hade gjort sig skyldig till brott mot mänskligheten och att han därför skulle uteslutas från att anses som flykting.

1. Det kan noteras att Migrationsöverdomstolen endast har berört uteslutandegrunden brott mot mänskligheten och inte krigsförbrytelser.

2. Bl. a. MIG 2011:24, MIG 2012:14 och MIG 2017:11.

3. Där framgår att med sådana brott avses bl.a. mord, utrotning, tortyr, våldtäkt och förföljelse av en identifierbar folkgrupp eller ett identifierbart kollektiv som av t.ex. politiska skäl utgör en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp som med insikt om förhållandena riktas mot civilbefolkning (...)