Europadomstolen konstaterar att rätten till familjeliv enligt artikel 8 har kränkts. Detta eftersom de nationella myndigheternas och domstolarnas avgöranden var för kortfattade och summariska rörande hänsynen till barnets bästa.

Bakgrund

El Ghatet är egyptisk medborgare. År 1997 reste han till Schweiz för att ansöka om asyl och lämnade då kvar sin son i Egypten. El Ghatets asylansökan avslogs, men sedan han gift sig med en schweizisk medborgare beviljades han uppehållstillstånd och senare även schweiziskt medborgarskap. El Ghatet har en dotter som är schweizisk medborgare. När sonen var 15 år gammal ansökte El Ghatet om uppehållstillstånd för familjeåterförening för sonens räkning.  

Schweiziska myndigheter och domstolar avslog ansökan.

I Europadomstolen anförde El Ghatet att beslutet att neka honom och sonen familjeåterförening kränkte deras rätt till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen påminner inledningsvis om att den nyligen sammanfattade de relevanta principerna rörande familjeåterförening i målet I.A.A. m.fl. mot Förenade Kungariket[1], samt framhåller att det grundläggande ändamålet med artikel 8 är att skydda den enskilde mot godtyckligt agerande från myndigheternas sida. 

Europadomstolen konstaterar därefter bland annat följande.

- Eftersom El Ghatet har en i Schweiz bosatt dotter med schweiziskt medborgarskap som han har rätt till familjeliv tillsammans med, är det orimligt att kräva att han bosätter sig i Egypten. Det vore därför orimligt svårt för El Ghatet och sonen att utöva familjeliv någon annanstans än i Schweiz.

- Eftersom sonen bodde tillsammans med sin andra förälder när ansökan om familjeåterförening gjordes, fanns det ingen presumtion för att en återförening med fadern vore till barnets bästa. Vidare var sonen drygt 15 år gammal när ansökan gjordes. Han var därmed inte i lika stort behov av omvårdnad som yngre barn är. Det fanns inte heller några större hot mot sonens bästa i hans hemland. Mot denna bakgrund går det inte att dra någon säker slutsats i frågan om El Ghatets intresse av familjeåterförening eller statens intresse av en reglerad invandring vägde tyngst. Om de nationella myndigheterna hade gjort en noggrann proportionalitetsbedömning, och i den framhållit och gjort en avvägning mellan barnets respektive statens intressen, så skulle inte Europadomstolen anse vare sig att myndigheterna hade misslyckats med att göra en rimlig avvägning eller att de hade gått utöver sitt bedömningsutrymme.

- Europadomstolen konstaterar dock att de nationella domstolarna har granskat hänsynen till barnets bästa på ett kortfattat sätt, och att motiveringarna i dessa delar är summariska. Den högsta nationella instansen har inte vägt in principen om barnets bästa i sin bedömning eller motivering på det sätt som krävs enligt såväl Europakonventionen som Barnkonventionen. Artikel 8 har därför kränkts.

Domen är ett kammaravgörande. Det får laga kraft om ingen av parterna begär ny prövning i stor sammansättning (Grand Chamber) inom tre månader eller om sådan prövning begärs men inte beviljas.