Även med beaktande av det oroliga läget i Norra Kaukasus och de brott mot mänskliga rättighetersom rapporterats förekomma där ansåg kommittén att en utvisning till Ryssland av en man hemmahörande i Tjetjenien inte kunde anses strida mot artikel 3 då klaganden intelämnat en trovärdig berättelse för att det skulle kunna antas föreligga en förutsebar, verklig och personlig risk för att han skulle utsättas för tortyr vid ett återvändande.   

Bakgrund

Målet rör utvisning av en man till Ryssland. Mannen, som uppgett att han har varit bosatt i Tjetjenien, åberopar att en utvisning av honom skulle strida mot artikel 3 i konventionen då det finns grundad anledning att anta att han där skulle risk­era att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Detta mot bakgrund av att han varit av intresse för ryska myndigheter, på grund av sin bekantskap med personer som anslutit sig till rebellrörelsen, och därför förhörts vid ett tillfälle och vid ett annat tillfälle gripits och utsatts för tortyr av ryska säkerhetsstyrkor. Mannens föräldrar ska vid ett flertal tillfällen ha blivit förhörda och fått frågor om var han befinner sig. Klagandena anför att den allmänna situationen i Tjetjenien inte är sådan som den beskrivs av svenska myndigheter. Han anför vidare att Migrationsverket och migrationsdomstolen inte följt gällande riktlinjer eftersom en tortyrutredning inte genomfördes innan beslut fattades i hans ärende.

Migra­tionsverket har avslagit klagandens asylansökan eftersom det fanns trovärdighetsbrister i hans redogörelse. Migrationsdomstolen fann också att redogörelsen inte var trovärdig och avslog hans överklagande av verkets beslut.

Kommitténs bedömning

Kommittén noterar att den nuvarande situationen vad gäller mänskliga rätt­igheter i Ryssland fortfarande är en källa till oro, speciellt i Norra Kaukasus och erinrar om att den uttryckt sin oro i det slutliga yttrandet över den femte periodiska rapporten om den Ryska federationen år 2012. Rapporten redogör för många pågående, konsekventa och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna såsom tortyr eller annan illabehandling, försvinnanden och avrättningar orsakade av eller på anstiftan av eller med samtycke/med­givande avoffentliga tjänstemän eller andra personer som agerar i officiell ställning i Norra Kaukasus. Kommittén not­erar vidare att regeringen uppmärksammat bristande överensstämmelse och motsägelser i klagandens redogörelser som kastar tvivel över hans allmänna trovärdighet och sanningshalten i de anförda skälen. Klag­anden har bl.a. inte kunnat verifiera att han har haft sin permanenta hemvist i Tjetjenien. Kommittén konstaterar vidare att klaganden gett en bristfällig och detaljfattig beskrivning av de tillfällen då han ska ha förhörts, gripits och utsatts för tortyr. Han har inte kunnat ange några exakta dat­um för när detta ska ha inträffat eller några exakta platser där detta har skett. Kommittén konstaterar att klag­anden överhuvudtaget inte gett in någon bevisning till styrkande av att han skulle uppmärksammas av myndigheterna vid ett åter­vändande och utsättas för tortyr. Sålunda finner kommitténatt klaganden inte gett in tillräcklig bev­isning för att det kan antas föreligga en förutsebar, verklig och personlig risk för att han skulle utsättas för tortyr, såsom detta definieras i artikel 1, vid ett återvändande. Vid en framåtsyftande bedömning, även med beaktande av det oroliga läget i Norra Kaukasus med flertalet rapporterade brott mot mänskliga rättigheter, finner kommittén att en utvisning av mannen inte kan anses strida mot artikel 3 i konventionen (tortyrförbudet).