Europadomstolens Grand Chamber fann att en utvisning till Irak av en familj som åberopar förföljelse från al-Qaida skulle strida mot artikel 3 Europakonventionen (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning).

Bakgrund
Sökandena är ett gift par, födda 1964 och 1965, samt deras son, född 2000. År 2011 ansökte de om asyl och åberopade skyddsskäl gentemot hemlandet Irak. Familjen åberopade i huvudsak förföljelse från al-Qaida på grund av att mannen hade bedrivit en affärsverksamhet vid en amerikansk militärbas under åren 2004-2008.

Migrationsverket avslog ansökningarna med hänvisning till att de irakiska myndigheterna borde kunna bereda skydd gentemot hot och trakasserier från al-Qaida. Migrationsdomstolen fastställde Migrationsverkets beslut och Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd.

Familjen klagade till Europadomstolen som beslutade att inhibera verkställigheten för att pröva om en verkställighet till Irak skulle strida mot artikel 3 Europakonventionen. Inför Europadomstolen åberopade sökandena även skyddsskäl gentemot irakiska myndigheter. Europadomstolens Chamber fann den 4 juni 2015 att en utvisning av familjen till Irak inte skulle strida mot artikel 3. Avgörandet överklagandes till Europadomstolens Grand Chamber.

Europadomstolens bedömning

Domstolen konstaterar inledningsvis att det allmänna säkerhetsläget i Irak inte är så allvarligt att en verkställighet dit alltid utgör en överträdelse av artikel 3.

Domstolen fann att familjen hade lämnat i huvudsak sammanhängande och trovärdiga berättelser om åberopade händelser i hemlandet under åren 2004 - 2010 och att berättelserna var i överensstämmelse med relevant landinformation. Eftersom mannen i sitt arbete haft samröre med den amerikanska militären tillhörde han en grupp som systematiskt förföljs av al-Qaida och andra grupper. Det fanns inget stöd för uppfattningen att hotbilden mot honom hade upphört i samband med att samröret med de amerikanska styrkorna upphörde. Domstolen konstaterade att familjen hade utsatts för ytterst allvarliga övergrepp från al-Qaida vilket är en stark indikation på att det finns en fortsatt risk för familjen för förföljelse från en utomstatlig aktör vid ett återvändande till hemlandet. Det ankommer därför på staten att skingra varje tvivel kring denna risk.

Domstolen slog också fast att situationen i Irak har försämrats sedan 2011 och 2012 och att myndigheterna där inte längre kan garantera säkerheten för utsatta grupper - bland annat till följd av att IS:s framryckningar har lett till att Iraks regering inte längre har kontroll över stora delar av landets territorium.  Myndighetsskyddet för utsatta grupper har av det skälet minskat i Irak. Däremot skulle myndighetskyddet kunna fungera tillfredsställande för allmänheten i landet.

Eftersom mannen inte skulle kunna få ett adekvat myndighetsskydd någonstans i Irak fanns det heller inte något internt flyktalternativ för honom. Europadomstolen fann därför att familjen skulle löpa en verklig risk för förföljelse från icke-statliga aktörer om de skulle återvända till Irak. Därmed skulle det vara ett brott mot artikel 3 i Europakonventionen om utvisningen till Irak verkställdes.

(Av rättens sjutton ledamöter var sju skiljaktiga.)