Det är inte förenligt med rörlighetsdirektivet och art. 21 FEUF att automatiskt neka uppehållstillstånd på grund av anmärkningar i belastningsregistret för en tredjelandsmedborgare, som är förälder och underhållsskyldig för ett barn som är unionsmedborgare, och som bor med barnet i en annan (mottagande) medborgarstat, då barnet uppfyller villkoren för uppehållsrätt.   

I det fall barnet inte har uppehållsrätt, är det inte förenligt med art. 20 FEUF att neka uppehållstillstånd endast på grund av anmärkningar i belastningsregistret för en tredjelandsmedborgare, som är förälder och ensam vårdnadshavare för ett barn som är unionsmedborgare, om avslaget leder till att barnet måste lämna Europeiska unionen.

Bakgrund

Alfredo Rendón Marín är colombiansk medborgare bosatt i Spanien. Han har två minderåriga barn som han har ensam vårdnad om. Ett av barnen är spansk medborgare, det andra är polsk medborgare. De är födda i och har bott i Spanien hela sitt liv. Alfredo Rendón Maríns ansökan om uppehållstillstånd i Spanien avslogs eftersom han hade anmärkningar i belastningsregistret, vilket är obligatoriskt enligt spansk rätt. Han hade för ett brott år 2005 dömts till nio månaders fängelse, vilket år 2009 omvandlades till villkorlig dom.

Den första frågan var om Alfredo Rendón Marín kunde ha härledd uppehållsrätt enligt art. 21 FEUF (fördraget om europeiska unionens funktionssätt) och rörlighetsdirektivet [1]eller art. 20 FEUF.

Domstolen konstaterar först att det barn som är spansk medborgare inte omfattas av art. 3.1 rörlighetsdirektivet. Det gör däremot det barn som är polsk medborgare. Om  detta barn uppfyllde villkoren i art. 7.1 rörlighetsdirektivet hade hon uppehållsrätt i Spanien och då hade Alfredo Rendón Marín som förälder och ensam vårdnadshavare en härledd uppehållsrätt. [2]

Då var frågan om Alfredo Rendón Maríns härledda uppehållsrätt kan begränsas på grund av nationella bestämmelser om anmärkningar i belastningsregistret. Enligt art. 27 rörlighetsdirektivet kan hänsyn till allmän ordning och säkerhet begränsa uppehållsrätt. För utvisning av en EU-medborgare eller dennes familjemedlemmar måste det enligt praxis vara fråga om ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse, och detta ska tolkas restriktivt. Det måste göras en konkret och individuell bedömning av personens beteende. Vidare måste det göras en proportionalitetsbedömning där överträdelsens art, liksom längden av den enskildes vistelse i medlemsstaten, familjesituationen, integrering, styrkan av banden med ursprungslandet beaktas (art. 28). Nationell lagstiftning med innebörd att anmärkningar i belastningsregistret utgör grund att avslå en ansökan om uppehållstillstånd är inte förenlig med art. 21 FEUF och rörlighetsdirektivet.

För det fall villkoren för uppehållsrätt enligt art. 7.1 rörlighetsdirektivet inte var uppfyllda för det barn som inte var spansk medborgare (och därmed inte för hela familjen, i synnerhet det barn som var spansk medborgare), var frågan om det fanns uppehållsrätt enligt art. 20 FEUF. Detta så att en Zambrano-situation inte uppstod (C-34/09), alltså att barnen/unionsmedborgarna skulle tvingas lämna unionen.

Alfredo Rendón Marín hade uppgett att han inte hade någon kontakt med det polska barnets mors familj och att denna inte bodde i Polen. Varken han eller barnen talade polska. EU-domstolen uttalar att det ankom på den nationella domstolen att kontrollera huruvida Alfredo Rendón Marín verkligen kan få en härledd uppehållsrätt att vistas i Polen med barnen. I så fall skulle beslutet att avslå uppehållstillstånd i Spanien inte leda till att hans barn skulle tvingas lämna unionen.

Art. 20 FEUF kan begränsas med hänsyn till allmän ordning och säkerhet.[3]Det kan dock inte dras någon slutsats att det finns ett hot mot allmän ordning och säkerhet endast på grund av att personen har anmärkningar i belastningsregistret. Det måste göras en konkret bedömning av samtliga aktuella och relevanta omständigheter och en proportionalitetsbedömning. En ansökan om uppehållstillstånd av en tredjelandsmedborgare som är förälder till och ensam vårdnadshavare för minderåriga barn som är unionsmedborgare, får inte avslås automatiskt på grund av anmärkningar i belastningsregistret om avlägsnandebeslut skulle leda till att barnen måste lämna unionen.