Migrationsöverdomstolens avgörande den 1 juli 2016 i mål UM 1859-16 (MIG 2016:16)

Migrationsöverdomstolen har beslutat att en barnfamilj inte ska överföras till Ungernmed stöd av Dublinförordningen. Deras asylansökningar ska istället prövas i Sverige.

 

Målet gäller en familj från Syrien som ansökte om asyl i augusti 2015. Under Migrationsverkets utredning kom det fram att familjen tidigare rest in i Ungern från Serbien och ansökt om asyl i Ungern. Migrationsverket begärde därför att Ungern skulle ta över ansvaret för prövningen av familjens asylansökningar i enlighet med Dublinförordningen

I domen redogör Migrationsöverdomstolen för artikel 3.2 och 17.1 Dublinförordningen, Europadomstolens praxis[1], EU-domstolens praxis[2]och sin egen praxis[3]. Migrationsöverdomstolen har vidare redogjort för att den vid prövning av artikel 3.2 i Dublinförordningen har utgått från tre frågeställningar. Det gäller brister i den ungerska asylprocessen, tillämpningen av principen om ett säkert tredjeland och situationen när det gäller förvar.

Migrationsöverdomstolen finner inte att de brister som finns i asylförfarande och i mottagningsvillkor i Ungern är av det slaget att det finns skäl att anta att det råder sådana systematiska brister som medför att familjen riskerar att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling vid en överföring dit.Domstolen anser heller inte att Ungerns tillämpning av Serbien som ett säkert tredjeland kan anses vara en systematisk brist som avses i artikel 3.2 Dublinförordningen.

Däremot konstaterar Migrationsöverdomstolen att den i målet aktuella barnfamiljen riskerar att sändas vidare till Serbien. Det framstår därmed som osäkert var och när familjen kan få sina skyddsskäl prövade. Att hänvisa familjen till en lång väntan i ovisshet innebär att framförallt barnen utsätts för ytterligare påfrestningar. De riskerar dessutom att under lång tid vara placerade i förvar, som inte är en lämplig miljö för små barn. Detta kan inte anses förenligt med principen om barnets bästa. Migrationsöverdomstolen finner därför att det i nuläget inte går att överföra familjen till Ungern och att prövningen av deras asylansökningar istället ska ske i Sverige. En domare var skiljaktig och ansåg att familjen kan överföras till Ungern.


[1]  Europadomstolens avgöranden den 21 januari 2011 i mål M.S.S. mot Belgien och Grekland (30696/09) och den 4 november 2014 i mål Tarakhel mot Schweiz (29217/12)

[2]EU-domstolens avgöranden den 21 december 2011 i mål C-411/10 och C-493/10, N.S. och M.E. m.fl. och den 10 december 2013 i mål C-394/12, Abdullahi samt EU-domstolens avgöranden den 17 mars 2016 i mål C-695/15, Mirza och den 7 juni 2016 i mål C-63/15, Ghezelbash

[3]MIG 2007:8, MIG 2008:42, MIG 2010:18, MIG 2010:21, MIG 2013:18, MIG 2013:23, MIG 2014:24

Huvuddokument:

Sökhjälp Öppnas i nytt fönster.
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
Migrationsöverdomstolen
Beslutsdatum:
2016-07-01
Dokumentnr:
37727
 
Referens:
Migrationsverket, Migrationsöverdomstolen,
Migrationsöverdomstolens avgörande den 1 juli 2016 i mål UM 1859-16 (MIG 2016:16),
2016-07-01
 

Ämnesord:

Praxis, Ungern, Barnets bästa, Dublinförordningen, Praxisgrundande beslut, Migrationsöverdomstolen

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Asylprocedurdirektivet, Praxis, Suveränitetsklausulen, Barnets bästa, Dublinförordningen, Migrationsöverdomstolen, Säkert tredjeland, Ungern

Tema:
Dublinförordningen

Underkategori:
Humanitära skäl
Suveränitetsklausulen