Den 1 juni 2016 avgjorde Kammarrätten i Jönköping flera mål, målnr 3549-3554-15, avseende huruvida en kommun med stöd av 28 § samt 29-30 §§ förordning (2010:1122) om statlig ersättning för insatser för vissa utlänningar (NyErsF) har rätt att få ersättning för kostnader för vård för ensamkommande barn även efter det att de fyllt 18 år i sk obruten vårdkedja. Frågan som Migrationsverket ville att kammarrätten skulle pröva var om det förelåg ett formaliakrav i form av ett beslut som skulle föregå 18-årsdagen av vilket det skulle framgå att det förelåg ett fortsatt vårdbehov även efter det att personen fyllt 18 år och att insatserna, vården, enligt socialtjänstlagen skulle fortgå.

Kammarrätten hänvisade i sin bedömning till förvaltningsrättens uppfattning. Förvaltningsrätten kom fram till att inlämnad bevisning var tillräcklig för att styrka att kommunen hade rätt till ersättning. Domstolen anförde också att det inte finns ett krav på att kommunen ska fatta ett särskilt beslut om att vården ska fortgå innan 18-årsdagen för att ersättning ska kunna utgå därefter. Av domen kan den slutsatsen dras att kommunen har att bevisa att de har rätt att få sin ansökan om ersättning beviljad men att det inte finns något formaliakrav på hur det ska bevisa detta. Migrationsverket har att bedöma om de handlingar kommunen lämnat in till stöd för sin ansökan utgör tillräcklig bevisning för att bevilja ansökan.

Domen har bärighet även på de ärenden som handläggs enligt förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. samt förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. AsylErsF.