En asylansökan från en medborgare i ett visst land, som bedömts ha skyddsskäl i förhållande till det landet, kan avslås med hänvisning till att hon enligt lagstiftningen i ett annat land betraktas som medborgare i detta land och därför kan bosätta sig där.

Parterna i målet är överens om att sökanden är medborgare i Nordkorea och att hon ska betraktas som flykting i förhållande till detta land. Migrationsöverdomstolen finner inte anledning att göra en annan bedömning i detta avseende. Frågan i målet är om sökandens behov av skydd även ska prövas mot Sydkorea. En förutsättning för att pröva hennes behov av skydd mot Sydkorea är att hon är att anse som medborgare även i det landet (jfr MIG 2012:9). Sökanden har aldrig vistats i Sydkorea och det har såvitt kommit fram i målet inte heller hennes föräldrar gjort. Föräldrarna anser sig

inte vara medborgare i Sydkorea. Av föreliggande landinformation och praxis som redogjorts för i målet drar Migrationsöverdomstolen följande slutsatser. Sydkorea betraktar hela den koreanska halvön som sydkoreanskt territorium och erkänner alltså inte Nordkorea som stat. Samtliga nordkoreanska medborgare betraktas som med­borgare i Sydkorea. Eftersom sökandens föräldrar är nordkoreanska medborgare är de därmed, i enlighet med Sydkoreas lagstiftning, sydkoreanska medborgare. Som barn

till sydkoreanska medborgare har sökanden förvärvat ett sydkoreanskt medborgarskap från födseln och hon kommer vid ett återvändande till Sydkorea att behandlas som en sydkoreansk medborgare. Hennes sydkoreanska medborgarskap är alltså inte beroende

av någon diskretionär prövning från myndigheternas sida och hennes medborgerliga rättigheter synes inte vara begränsade i förhållande till andra sydkoreanska medborgare på ett sådant sätt att medborgarskapet, åtminstone från ett asylrättsligt perspektiv, inte bör godtas. Som Migrationsverket anfört i sitt yttrande till domstolen hade verket i det här fallet därmed inte kunnat avvisa hennes asylansökan enligt 5 kap. 1 b § utlän­nings­lagen med hänvisning till att Sydkorea är ett s.k. säkert tredje land. Eftersom sökanden är medborgare i Sydkorea ska hennes behov av skydd prövas även mot detta land. Det har inte gjorts gällande att hon är i behov av skydd i förhållande till Sydkorea. Av ut­red­ningen i målet framgår vidare att hon som medborgare i landet inte riskerar att sändas vidare till Nordkorea eller något annat land där hon riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling. Hon kan därför inte betraktas som flykting, alternativt skyddsbehövande eller övrig skyddsbehövande.