EU-domstolen anser att ett uppehållstillstånd som har beviljats en flykting kan återkallas med stöd av art. 21.3 skyddsgrundsdirektivet, förutsatt att flyktingen omfattas av tillämpningsområdet för artikel 21.2. När så inte är fallet kan återkallelse av uppehållstillståndet ske med stöd av art. 24.1 i samma direktiv, förutsatt att det är motiverat av tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen.

En flyktings stöd till en terroristorganisation kan anses utgöra ”tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen” enligt art. 24.1. Det måste dock ske en bedömning i det enskilda fallet av om personen själv har begått terroristhandlingar eller på vilket sätt han/hon stött en terroristorganisation.

Målet rörde förutsättningarna för att återkalla uppehållstillstånd för en flykting enligt artiklarna 21.3 och 24.1 i skyddsgrundsdirektivet[1].

Enligt artikel 21.2 i skyddsgrundsdirektivet får en flykting avvisas om det finns skälig anledning att anta att vederbörande utgör en fara för säkerheten i den medlemsstat där han eller hon befinner sig. Enligt art. 21.3 får medlemsstaterna återkalla, upphäva eller vägra att förnya eller bevilja ett uppehållstillstånd för en flykting om han eller hon omfattas av punkt 2.

EU-domstolen konstaterar först att art 21.3 inte kan tillämpas när en flykting inte omfattas av tillämpningsområdet för artikel 21.2. Om en flykting inte kan avvisas, kan uppehållstillståndet inte återkallas med stöd av artikel 21.3.

Frågan var då om uppehållstillståndet kan återkallas med stöd av artikel 24.1?

Enligt denna bestämmelse ska medlemsstaterna utfärda uppehållstillstånd till personer som har flyktingstatus, om inte tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen kräver något annat, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21.3. Detta uppehållstillstånd ska vara förnybart.

Bestämmelsen anger endast möjlighet att underlåta att förnya ett uppehållstillstånd, inte möjlighet att återkalla ett sådant. EU-domstolen anser dock att det finns flera argument som talar för en tolkning som ger medlemsstaterna rätt att återkalla ett uppehållstillstånd enligt art 24.1. Det är bl.a. förenligt med skyddsgrundsdirektivets ändamål att ett uppehållstillstånd ska kunna återkallas. Om medlemsstaterna har rätt att underlåta att utfärda eller att förnya ett uppehållstillstånd när det är motiverat av vingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, finns det desto större skäl till att de bör ha rätt att återkalla ett uppehållstillstånd om sådana tvingande hänsyn uppkommer efter det att tillståndet utfärdats.  Art. 24.2 anses komplettera art. 21.3, då villkoren i art. 21.2 inte är uppfyllda.

EU-domstolen finner att medlemsstaterna har möjlighet att återkalla eller upphäva ett uppehållstillstånd som har beviljats en flykting med stöd av art. 21.3, förutsatt att flyktingen omfattas av tillämpningsområdet för artikel 21.2. När så inte är fallet kan återkallelse av uppehållstillståndet ske med stöd av art. 24.1 i samma direktiv, förutsatt att det är motiverat av tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen.

Den andra frågan var om en flyktings stöd till en terroristorganisation kan anses utgöra ”tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen” enligt art. 24.1?

EU-domstolen jämför begreppet med tolkningen av ”allmän säkerhet” i art. 27 och 28.3 i rörlighetsdirektivet[2].  Med ”tvingande hänsyn” avses inte endast förekomsten av ett hot mot den allmänna säkerheten, utan dessutom att ett sådant hot är synnerligen allvarligt. Vidare måste det, utöver den störning av ordningen i samhället som varje lagöverträdelse innebär, även föreligga ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. I skäl 28 (numera 37) i skyddsgrundsdirektivet anges att begreppet ”nationell säkerhet” och ”allmän ordning” omfattar fall då en tredjelandsmedborgare är medlem i en sammanslutning som stöder internationell terrorism eller stöder en sådan sammanslutning.

I artikel 1.3 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism definieras vad som avses med ”terroristhandling”. Där finns också en lista över de organisationer som den gemensamma ståndpunkten är tillämplig på.

EU-domstolen anser att stöd till en terroristorganisation som finns på listan kan anses utgöra ”tvingande hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen” enligt art. 24.1. Enbart det förhållandet att en person har tillhört en sådan organisation får dock inte automatiskt leda till att vederbörandes uppehållstillstånd återkallas. Det måste i det enskilda fallet utredas om personen själv har begått terroristhandlingar, om och i vilken utsträckning han har deltagit i planering, beslutsfattande eller ledning av andra personer i syfte att sådana handlingar ska begås, samt vidare i vilken utsträckning han har finansierat sådana handlingar eller skaffat fram medel till andra personer för att de ska kunna begå sådana handlingar.

Även om ett uppehållstillstånd återkallas enligt skyddsgrundsdirektivet, kan flyktingen ha rätt att lagligen uppehålla sig i medlemsstaten på en annan rättslig grund.  Tills dess flyktingstatusen har återkallats, är det oförenligt med skyddsgrundsdirektivet att frånta flyktingen rätten till de förmåner som garanteras i kapitel VII, om inte ett uttryckligen föreskrivet undantag i  direktivet är tillämpligt.