Utlämning till Uzbekistan av personer som är misstänkta för religiös eller politisk brottslighet strider mot artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning), trots diplomatiska garantier från Uzbekistan.  

Bakgrund

Sökanden (Khalikov), en uzbekisk man född 1983, flydde till Ryssland från sitt hemland år 2011 efter att han anklagats för samröre med den förbjudna islamistiska organisationen Hizb ut-Tharir. Khalikov arresterades av ryska myndigheter år 2013, dels på grund av anklagelserna om samröre med Hizb ut-Tharir, dels på grund av att han misstänktes för brott mot den ryska invandringslagstiftningen. I samband med att han var frihetsberövad under år 2013 ansökte Khalikov om asyl i Ryssland.

Inför Europadomstolen åberopade Khalikov att han skulle utsättas för tortyr och omänsklig behandling i strid med artikel 3 om han utlämnades till Uzbekistan. Han åberopade även att de ryska myndigheterna hade agerat i strid med artikel 13 och artikel 5.

Europadomstolens bedömning

Domstolen erinrade om att det av fast praxis följer att personer som är eftersökta av uzbekiska myndigheter på grund av anklagelser om religiösa eller politisk brottslighet löper en verklig risk för behandling i strid med artikel 3 vid en utlämning till Uzbekistan. Det framstod som utrett att detta även var tillämpligt beträffande Khalikov.

Domstolen erinrade vidare om att en sen asylansökan inte ska påverka bedömningen av om en person riskerar att utsättas för behandling i strid med artikel 3. Domstolen betonade att förekomsten av inhemsk lagstiftning och internationella åtagande som ska garantera respekten för grundläggande mänskliga rättigheter inte i sig är ett skydd mot övergrepp eller tortyr när tillförlitliga källor rapporterar om verksamhet i strid med konventionens grundläggande principer som är tolererad eller utövad av myndigheterna. Beträffande de garantier som inhämtats av uzbekiska myndigheter påminde domstolen om att man måste vara försiktig med att förlita sig på diplomatiska garantier från en stat där tortyr är allmänt och ständigt förekommande.

Domstolen fann därför sammantaget att det fanns grundad anledning att tro att Khalikov skulle riskera en konkret risk för behandling i strid med artikel 3 om han skulle utlämnas till Uzbekistan. Vid denna utgång bedömdes det obehövligt att ta ställning till ett eventuellt brott mot artikel 13.

Domstolen fann även, med hänvisning till Azimov v Ryssland (67474/11) och Rustamov v. Ryssland (11209/10) att omständigheter kring Khalikovs frihetsberövandet stod i strid med artikel 5 4 och artikel 5 1 (f).