Utvisning av den sökande till Irak strider inte mot artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling och/eller bestraffning) i Europakonventionen eftersom det fanns ett inre flyktalternativ.

Bakgrund

B.K.A., sunnimuslim från Bagdad, kom till Sverige i september 2008. Han hade varit soldat i Saddam Husseins armé och även tillhört den paramilitära organisationen Fedayeen (som var lojal med Saddam Hussein) samt dessutom medlem i Baath-partiet på medelnivå. När Saddam Hussein hade störtats hade medlemmar i Fedayeen försökt att rekrytera honom igen, men han hade vägrat och därför blivit hotad till livet.

B.K.A. hade också eftersökts av de irakiska myndigheterna, de amerikanska trupperna och Badrmilisen på grund av sitt tidigare medlemskap i Fedayeen. Han hade därför bott på olika platser hos släktingar i Bagdad och i Mandali i provinsen Diyala. När B.K.A. bodde i Mandali råkade han som privatperson av misstag döda en släkting varför han ingick i en blodshämnd. B.K.A. lämnade därför Irak och tog sig till Syrien tillsammans med en yngre bror. Hans fru återförenades med honom där, men hon och brodern återvände till Irak. Hustrun tog senare ut skiljsmässa och B.K.A. hade därför därefter ingen kontakt med henne. Sökanden bodde kvar i Syrien fram till dess att han reste till Sverige. Kvar i Irak hade han sin mor, f.d. fru, två bröder och en syster.

Migrationsverket avslog B.K.A:s asylansökan, migrationsdomstolen fastställde beslutet. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen konstaterade först att den allmänna situationen i Irak inte var sådan att det där rådde ett urskillningslöst generellt våld och att konflikten var så extrem att det fanns grundad anledning att anta att en civilperson genom att bara vistas där löper risk att dödas eller skadas varför han eller skulle beviljas uppehållstillstånd. I internationella rapporter redogjordes för att situationen i landet är fortsatt besvärlig men sedan 2007, då våldet nådde sin kulmen, har det sakta men säkert blivit lugnare i landet.

När det gällde B.K.A:s individuella skäl ansågs att hans berättelse var sammanhängande och att den inte innehöll några motstridiga uppgifter. Domstolen konstaterade att B.K.A. inte riskerade att förföljas på grund av sitt medlemskap i Baath-partiet eller Fedayeen, eftersom det dels var mer än tio år sedan han hade tillhört dessa, dels att sådant medlemskap enligt landinformationen inte längre medför att man förföljs. Europadomstolen menade också att eftersom B.K.A. hade ansökt och fått pass genom ambassaden i Sverige då han sökte arbetstillstånd, hade han på detta sätt visat att han inte fruktade de irakiska myndigheterna.

Däremot menade domstolen att B.K.A:s berättelse om blodshämnden visserligen i viss mån var spekulativ, men eftersom det kan vara mycket svårt att bevisa sådana uppgifter, godtogs att B.K.A. riskerade förföljelse på grund av vedergällningen.

I ett svar till Europadomstolen gjorde den svenska staten gällande att hoten mot B.K.A. var geografiskt begränsade till provinserna Diyala och Bagdad varför han kunde bosätta sig i en annan provins, exempelvis al-Anbar. B.K.A. genmälde att han inte skulle kunna bo säkert i al-Anbar eftersom hans bror bodde 25 kilometer därifrån.

Enligt Europadomstolen var detta påstående obekräftat och oavsett vilket, ansågs att omständigheterna kring dödandet av släktingen och möjliga samband med B.K.A. var okända. Han hade inte åberopat några andra skäl till att han inte kunde bo i al-Anbar.

Domstolen menade vidare att internflykt oundvikligen medför en viss grad av svårigheter, men det saknades indikationer som påvisade att de allmänna levnadsvillkoren i al-Anbar var orimliga för B.K.A. eller att han riskerade att bli behandlad på ett sätt som stred mot artikel 3 i konventionen. Europadomstolen fastställde därför, med en skiljaktig röst, att en utvisning av B.K.A. till exempelvis provinsen al-Anbar inte bröt mot artikel 3 i Europakonventionen.

Den skiljaktiga domaren ansåg att en utvisning skulle strida mot artikel 3 på grund av att B.K.A. inte kunde resa säkert i Irak då han skulle ta sig till provinsen al-Anbar.

Domen vann laga kraft den 19 mars 2014.

Observera att säkerhetsläget i Irak har kommenterats av rättschefen den 13 januari 2014 och att det vid prövningen av det individuella skyddsbehovet är nödvändigt att beakta såväl det försämrade säkerhetsläget som det faktum att minoriteter från de oroliga provinserna är i en speciellt utsatt situation. Se också RCI 26/2014 i vilken intern väpnad konflikt definieras.