Migrationsöverdomstolen har i en dom den 19 december 2013 ansett att en man inte gjort sannolikt att han är homosexuell eller att han i hemlandet tillskrivits en sådan läggning (UM 3853-13).

Bakgrund

Målet rör en man från Nigeria (A) som enligt egen uppgift kom till Sverige 2011. 2012 dömdes han i allmän domstol till fängelse och utvisning. Innan domen vunnit laga kraft ansökte han om asyl i Sverige och angav att han riskerade skyddsgrundande behandling pga. sin sexuella läggning.

Enligt då gällande bestämmelser lämnades ärendet över till migrationsdomstolen med ett yttrande från Migrationsverket. Migrationsverket ansåg att det fanns vissa trovärdighetsbrister i vad mannen anfört men att han gjort sannolikt att han var homosexuell och riskerade förföljelse pga. det och att han därför var att betrakta som flykting.

Migrationsdomstolen lät företa en ambassadutredning avseende artiklar som mannen lämnat in. Ambassadutredningen kunde inte verifiera artiklarna och domstolen ifrågasatte att de publicerats på så sätt som mannen angett. Domstolen ansåg att det även fanns andra skäl att ifrågasätta mannens trovärdighet och att han inte gjort sannolikt att han hade behov av skydd. Hans ansökan avslogs därför.

A överklagade till Migrationsöverdomstolen där det i denna typ av ärenden inte krävdes prövningstillstånd. Migrationsverket anförde i yttrande att verket numera delar migrationsdomstolens bedömning.

Migrationsöverdomstolens bedömning

Migrationsöverdomstolen hänvisar i sin dom bl.a. till UNHCR:s Guidelines on International Protection no 9: Claims to Refugee Status based on Sexual Orientation and/or Gender Identity, Migrationsverkets rättschefs rättsliga ställningstagande i RCI 03/2011, Europadomstolens dom i MKN mot Sverige och EU-domstolens dom i C-199/12, C-200/12 och C-201/12.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att det är A som ska göra sannolikt att han tillhör en grupp som riskerar förföljelse pga. sin sexuella läggning. Migrationsöverdomstolen anser att det finns anledning att ifrågasätta delar av den skriftliga bevisningen och att han genom den inte gjort sannolikt att han är homosexuell och därmed riskerar skyddsgrundande behandling. Migrationsöverdomstolen prövar därefter om han genom sin berättelse gjort detta sannolikt. Domstolen noterar att han inte i nämnvärd utsträckning kunnat svara på allmänna frågor om sin sexuella läggning och hur den har påverkat hans liv. Han har även i övrigt under processen lämnat påfallande vaga uppgifter om sin personliga uppfattning om och sina känslor relaterade till sin sexuella läggning, vilket framstår som märkligt då den sexuella läggningen måste anses vara en grundläggande egenskap hos en individ. I detta fall är det särskilt anmärkningsvärt mot bakgrund av vad han anfört om inställningen till homosexuella personer i Nigeria. A har istället i huvudsak redogjort för de övergrepp som han uppger att han har blivit utsatt för på grund av att han är homosexuell. I detta hänseende har han under processen lämnat motstridiga uppgifter på ett flertal punkter.

A har dessutom väntat med att söka asyl till dess hovrätten fastställde hans utvisningsbeslut och hade då vistats i Sverige i drygt sex månader. Hans förklaring att han inväntade ett lagförslag om kriminalisering i hemlandet är inte rimlig. Den medför dessutom ytterligare en brist i hans trovärdighet då homosexuella handlingar har varit kriminaliserade i Nigeria sedan länge vilket han borde känt till om han som han uppgivit varit aktiv för att främja homosexuellas rättigheter i hemlandet. Att han väntat med att söka asyl talar emot att han skulle känna välgrundad fruktan vid ett återvändande.

Ytterligare en omständighet som ger anledning att tvivla på hans berättelse är att han vid ett flertal tillfällen lämnat olika uppgifter om sin familjesituation och när hans barn är födda. Detta föranleder domstolen att ifrågasätta mannens allmänna trovärdighet.

Vid en samlad bedömning anser Migrationsöverdomstolen att A inte gjort sannolikt att han är homosexuell eller att han i hemlandet tillskrivits en sådan läggning. Domstolen tar därför inte ställning till om situationen för homosexuella i Nigeria är sådan att det föreligger risk för förföljelse där.