År 2012 ansökte X om asyl och uppgav då att han var 16 år. Migrations­verket ifrågasatte hans ålder och inledde en åldersbedömning. Detta innefattade inhämtande av uppgifter från socialtjänsten samt åldersutredning via tandröntgen. Resultatet av tandröntgen visade att X var minst 19,2 år, att han kunde vara äldre med att det fanns en 16 % möjlighet att han ännu inte uppnått 18,2 års ålder eller en 2,5 % möjlighet att han ännu inte uppnått 17,2 års ålder. Migrationsverket avslog ansökan och skrev upp X ålder då han inte gjort sannolikt att han var minderårig.

Migrationsöverdomstolen (MiÖD) konstaterar inledningsvis att den som är under 18 år är barn. Det framgår av 8 kap. 10 g § utlänningsförord­ningen att Migrationsverket har möjlighet att informera barn att de kan erbjudas läkarundersökning för att fastställa deras ålder. Bland annat åberopas rådets direktiv 2005/85/EG (artikel 17.5), UNHCR:s riktlinjer för mottagande av asylsökande ensamkommande barn samt Socialstyrelsens ställningstagande avseende medicinska åldersutredningar.

MiÖD hänvisar till gällande praxis och konstaterar att det är den som åberopar skyddsbehov som har bevisbördan för detta (MIG2007:11) samt att göra sin egen identitet sannolik. Identiteten består av namn, ålder och som huvudregel medborgarskap (MIG 2011:11).

MiÖD uttalar att när det gäller uppgifter om ålder är det i första hand skriftlig bevisning som är relevant. Muntliga uppgifter kan vara ett komplement till den skriftliga bevisningen.  En person kan normalt sett inte endast genom muntliga uppgifter göra sin ålder sannolik och det är inte heller möjligt att avgöra någons ålder genom en bedömning av hans eller hennes utseende. Av denna anledning är en muntlig förhandling normalt inte en meningsfull utredningsmetod för att bedöma en sökandes ålder.

Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning. Det saknas därför anledning att återförvisa mål till Migrationsverket på grund av att en medicinsk åldersbedömning inte har utförts. Av samma skäl bör inte en migrationsdomstol förelägga verket att låta genomföra en åldersbedömning.

MiÖD ansåg att X med den inlämnade tazkiran samt övriga handlingar inte hade gjort sin ålder sannolik. Det är inte heller meningsfullt att genomföra en äkhetskontroll av tazkiran eftersom underlaget för utfärdandet av tazkiror inte går att kontrollera. Dessutom ska den tid som har förflutit sedan tandröntgen genomfördes adderas till den skattade åldern. MiÖD fastslår att det avgörande för om en person ska beaktas om barn eller vuxen är förhållandena vid tidpunkten för prövning av frågan om uppehållstillstånd. X hade inte gjort sannolikt att han var minderårig när Migrationsverket prövade hans asylansökan. MiÖD avslår överklagandet.