En mottagande medlemsstat får inte kräva att en familjemedlem i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre ska ha försökt få arbete eller hjälp från ursprungslandets myndigheter för att anses vara ”beroende för sin försörjning”.

Det inte har någon betydelse vid tolkning av begreppet ”beroende för sin försörjning”, om en familjemedlem på grund av personliga omständigheter, såsom ålder, utbildning och hälsa bedöms ha goda förutsättningar för att få arbete och dessutom har för avsikt att börja arbeta i medlemsstaten. 

Bakgrund

Flora May Reyes är född 1987 och medborgare i Filippinerna. Hon är uppvuxen där och bodde där med sin mormor och syskon. När Flora May Reyes var liten flyttade modern till Tyskland och fick så småningom tyskt medborgarskap. Modern har månatligen skickat pengar till familjens försörjning och barnens studier och har besökt dem varje år. Flora May Reyes har studerat två år på high school och fyra år på college och är utbildad till vårdbiträde och har praktiserat inom ramen för sin utbildning.

Modern flyttade sedermera till Sverige och gifte sig med en norsk medborgare som är bosatt i Sverige. Denne, d v s Flora May Reyes styvfar, har inkomst i form av pension och har regelbundet sedan år 2009 skickat pengar till Flora May Reyes i Filippinerna. Modern arbetar inte utan lever också på makens pension.

Flora May Reyes reste in i Sverige och ansökte om uppehållskort som familjemedlem till modern och hennes norske man, och uppgav att hon var beroende av dem för sin försörjning. Migrationsverket avslog ansökan. Migrationsdomstolen avslog hennes överklagande. Hon överklagade då till Migrationsöverdomstolen som begärde förhandsbesked av EU-domstolen.

Frågorna i målet

De frågor som EU-domstolen skulle tolka formulerades enligt följande.

- Får en medlemsstat kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre ska ha försökt få ett arbete, få hjälp för sin försörjning från ursprungslandets myndigheter och/eller på annat sätt klara sin försörjning men att detta inte varit möjligt, för att anses vara beroende för sin försörjning i  rörlighetsdirektivets (2004/38/EU) mening?

-Vilken betydelse har det att en släkting på grund av personliga omständigheter såsom ålder, utbildning och hälsa bedöms ha goda möjligheter för att få arbete i medlemsstaten? Detta skulle innebära att en person inte längre är beroende för sin försörjning.

EU-domstolens dom

Den första frågan

Det måste först vara styrkt att det föreligger ett faktiskt beroendeförhållande. Familjemedlemmens materiella bistånd garanteras av en unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet (eller dennes make eller maka). Familjemedlemmen får  mot bakgrund av sin ekonomiska och sociala situation inte vara i stånd att sörja för sina grundläggande behov (punkt 20 - 22). Domstolen hänvisar till sin dom den 9 januari 2007 i mål C-1/05 (Jia). Att en unionsmedborgare regelbundet och under lång tid överför pengar till släktingen för att denne ska kunna sörja för sina grundläggande behov visar att det föreligger ett faktiskt beroendeförhållande (punkt 24).

Bestämmelserna om den fria rörligheten för unionsmedborgare ska tolkas extensivt och det är då inte nödvändigt att fastställa varför beroendeställning föreligger och varför bistånd ges. Det kan inte krävas att släktingen visar att han/hon försökt få arbete eller hjälp för sin försörjning i ursprungslandet, men att detta varit omöjligt. Enligt Jia-domen får det heller inte krävas någon handling från myndigheter i ursprungslandet som intygar att det inte varit möjligt att få arbete eller socialbidrag.

Domstolen besvarade alltså den första frågan så att den mottagande medlemsstaten inte får kräva att en släkting i rakt nedstigande led som är 21 år eller äldre ska ha försökt få arbete eller hjälp från ursprungslandets myndigheter.

Den andra frågan

Det måste finnas ett beroendeförhållande i ursprungslandet vid den tidpunkt då familjemedlemmen ansöker om att få ansluta sig till EES-medborgaren. Eventuella möjligheter att få arbete i den mottagande medlemsstaten har ingen betydelse vid tolkning av beroenderekvisitet. I så fall skulle familjemedlemmen då inte vara beroende. Det skulle dessutom i praktiken innebära ett förbud för familjemedlemmen att söka arbete i medlemsstaten. Detta skulle strida mot artikel 23 i rörlighetsdirektivet som innebär att en familjemedlem som har uppehållsrätt får arbeta.

EU-domstolens svar på den andra frågan var alltså att det inte har någon betydelse vid tolkning av begreppet ”beroende för sin försörjning”, om en familjemedlem på grund av personliga omständigheter typ ålder, utbildning och hälsa bedöms ha goda förutsättningar för att få arbete och dessutom har för avsikt att börja arbeta i medlemsstaten.  

Svaret på den andra frågan får alltså anses innebära att en beroende person, som kommer till värdlandet, behåller sin status som beroende även om denne i värdlandet börjar arbeta och gör sig oberoende. Motsatsen skulle ju betyda att personen i praktiken belades med arbetsförbud, vilket strider mot artikel 23 i rörlighetsdirektivet.