Domstolen fann att två kvinnor från Eritrea inte riskerade sådan behandling som stred mot artikel 2 eller 3 i Europakonventionen. Kvinnorna hade giltiga pass och viseringar och hade kunnat resa in i och lämna Eritrea legalt. Den yngre kvinnan, född 1971, hade bl a mot bakgrund av de legala resorna inte gjort sannolikt att hon riskerade militärtjänst. 

Bakgrund

De två kvinnorna A och M, mor och dotter, födda 1940 respektive 1971 var medborgare i Eritrea men hade huvudsakligen bott i Saudiarabien. De reste in med giltiga hemlandspass och viseringar för familjebesök. De ansökte om asyl år 2008 och åberopade skyddsgrundande behandling och trakasserier vid återvändande till Eritrea. M åberopade också att hon riskerade inkallelse till militärtjänstgöring. Bägge åberopade hälsobesvär.

Migrationsverket och migrationsdomstolen avslog deras ansökningar och Migrationsöverdomstolen meddelade inte prövningstillstånd. De åberopade utan framgång vid flera tillfällen verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 och 19 §§ utlänningslagen. De verkställdes år 2011 till Eritrea.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen fann att situationen i Eritrea var svår och att de klagande utan tvekan kunde hävda att ett återvändande skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen. Det måste emellertid undersökas om deras individuella skäl utvisade att de vid ett återvändande skulle riskera sådan behandling som stred mot artikel 3. De svenska myndigheterna hade utförligt bedömt deras ansökningar och lämnat relevanta och rimliga motiveringar för besluten att avslå deras ansökningar.

Avseende risken för M att tvingas göra militärtjänst fann Europadomstolen ingen anledning att frångå Migrationsverkets och migrationsdomstolens bedömning. M skulle sannolikt inte behöva göra militärtjänst på grund av sina hälsobesvär. Vidare hade hon besökt Eritrea år 2004 utan problem och hon hade legalt kunnat resa in i och ut från Eritrea. Vidare hade de inte lämnat några skäl till varför de skulle riskera något i Eritrea på grund av att deras ärende hade rapporterats i svenska medier. Slutligen hade de kunnat resa in i och lämnat Eritrea legalt. Europadomstolen fann heller inte att deras respektive hälsotillstånd hindrade verkställighet till Eritrea. Domstolen fann sammanfattningsvis att de klagande inte hade gjort sannolikt att de faktiskt riskerade sådan behandling som stred mot artikel 2 eller 3 i Europakonventionen. Deras ansökan ansågs som ogrundad och togs inte upp till prövning av Europadomstolen