Kommittén uttalar att en utvisning av en homosexuell kvinna till Bangladesh skulle vara i strid med artikel 7 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som föreskriver ett förbud mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Bakgrund

Ärendet gäller en kvinna som kom till Sverige med ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på anknytning till sin man 2006 men som kort tid därefter lämnade Sverige och reste tillbaka till sitt hemland. 2008, när hennes tillstånd fortfarande gällde reste hon tillbaka till Sverige och sökte asyl.

Hon anförde att hon pga. sin sexuella läggning tvingades gifta sig med mannen i Sverige av sin familj. När hennes make fick reda på hennes läggning tvingade han henne att resa tillbaka till Bangladesh. Efter att hon kom tillbaka kastades hon ut av sin familj som ansåg att hon drog skam över familjen. Hon inledde en relation med en kvinna på universitetet. En islamistisk grupp hotade henne och kidnappade hennes partner som ännu inte kommit tillbaka. Hon blev på grund av sin läggning gripen av polis och utsatt för våldtäkt under tiden i häkte. Hon mår psykiskt väldigt dåligt.

Migrationsverket och migrationsdomstolen ansåg att det fanns vissa trovärdighetsbrister i ärendet men ifrågasatte inte att hon har gripits och våldtagits av polis men ansåg att det är kriminella handlingar av enskilda personer. Man bedömde att hon inte gjort sannolikt att hon riskerar skyddsbehovsgrundande behandling vid ett återvändande. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd. Migrationsverket har därefter i två beslut ansett att det inte finns verkställighetshinder eller grund för ny prövning.

Kommitténs bedömning

Situationen i Bangladesh medför inte att det finns ett generellt skyddsbehov för asylsökande från landet. Även om det finns oro när det gäller respekt för mänskliga rättigheter i Bangladesh när det gäller HBTQ-personer är det inte i sig tillräckligt för att bedöma att en utvisning av kvinnan skulle innebära ett brott mot artikel 7 i konventionen.

Kommittén noterar att kvinnans sexuella läggning och att hon våldtagits av polismän inte har ifrågasatts av svenska myndigheter. Hennes sexuella läggning var känd i den offentliga sfären och välkänd av myndigheterna. Att homosexuella handlingar är förbjudna enligt bangladeshisk brottslag medför, enligt kommittén, en stigmatisering av HBTQ-personer och ett hinder av utredning och sanktioner mot handlingar av förföljelse mot dessa personer.

Kommittén anser att svenska myndigheter i prövningen av kvinnans asylskäl har fokuserat främst på inkonsekvenser och otydligheter i kvinnans redogörelse för vissa fakta. Kommittén anser dock att de påtalade inkonsekvenserna inte är av sådan natur att de underminerar verkligheten i den fruktade risken. Mot bakgrund av situationen för personer som tillhör sexuella minoriteter anser kommittén att Sverige i det här ärendet inte i tillräcklig utsträckning har beaktat vad kvinnan har varit med om i hemlandet på grund av sin sexuella läggning, framförallt vad gäller behandlingen från polisen, vid bedömningen av risk vid återvändandet. Vid sådana förhållanden anser kommittén att en utvisning av kvinnan till Bangladesh skulle medföra en kränkning av artikel 7 i konventionen.