Unionsrätten, och särskilt artikel 17 EG (20 FEUF), utgör inte hinder mot att en medlemsstat återkallar en unionsmedborgares medborgarskap om detta har förvärvats till följd av naturalisation genom bedrägligt beteende. En förutsättning är emellertid att proportionalitetsprincipen beaktas.

Bakgrund

R som är född i Österrike förvärvade österrikiskt medborgarskap vid födelsen. R flyttade år 1995 till Tyskland efter det att han i hemlandet hade hörts i samband med en utredning angående misstankar om grovt bedrägeri i sin yrkesutövning. I februari 1998 ansökte R om tyskt medborgarskap. Vid ansökningsförfarandet undanhöll han att han var föremål för en förundersökning i Österrike. Han naturaliserades den 25 januari 1999. Naturalisationen i Tyskland ledde till att R förlorade sitt österrikiska medborgarskap i enlighet med österrikisk rätt. Efter att tyska myndigheter fått kännedom om att R undanhållit att han var föremål för en förundersökning i Österrike beslutades att naturalisationen skulle återkallas då han ansågs ha förvärvat tyskt medborgarskap genom bedrägligt beteende.

Efter att R överklagat beslutet om återkallelse till behörig nationell domstol[1]framställdes den 3 april 2008 en begäran om förhandsavgörande till EU-domstolen. Den hänskjutande domstolen ville i första hand få klarhet i om unionsrätten, och särskilt artikel 17 EG[2], utgör hinder mot att återkalla medborgarskapet för en unionsmedborgare som har naturaliserats i den medlemsstaten, när medborgarskapet har beviljats genom bedrägligt handlande, och en återkallelse leder till att personen i fråga blir statslös och förlorar ställningen som unionsmedborgare, eftersom medborgarskapet i ursprungsstaten har förlorats.

EU-domstolens bedömning

Inledningsvis konstaterar EU-domstolen att fastställande av förutsättningarna för förvärv och förlust av medborgarskap normalt hör till varje medlemsstats behörighet.  Att ett område hör till medlemsstaternas behörighet hindrar dock inte att de nationella bestämmelserna ska var förenliga med unionsrätten, när det är fråga om situationer som omfattas av unionsrätten. Det är uppenbart att en sådan situation som den som R ställs inför, där han riskerar att förlora den ställning och de rättigheter som tillerkänns honom enligt artikel 17 EG, omfattas av unionsrätten. Med hänvisning till tidigare praxis[3]tydliggör EU-domstolen att medlemsstaterna ska utöva sin behörighet i fråga om medborgarskap med iakttagande av unionsrätten. 

EU-domstolen fastslår emellertid att återkallelse av beslut om naturalisation på grund av att det förekommit bedrägligt handlande motsvarar ett allmänintresse. I en situation som den aktuella får det vidare anses principiellt berättigat med en återkallelse även om detta leder till att inte bara det nationella medborgarskapet utan också unionsmedborgarskapet förloras. Denna slutsats är också enligt EU-domstolen i överrensstämmelse med vad som föreskrivs i internationell rätt avseende medborgarskap och statslöshet.  

I ett sådant fall ska den hänskjutande domstolen kontrollera huruvida återkallelsebeslutet är förenligt med proportionalitetsprincipen vad beträffar de följder som beslutet har för den berörda personens situation med hänsyn till unionsrätten. Det ska bland annat kontrolleras om förlusten av rättigheterna som unionsmedborgare framstår som berättigad i förhållande till hur allvarlig den överträdelsen är som vederbörande har begått, den tid som har förflutit mellan beslutet om naturalisation och beslutet om återkallelse samt den berördes möjligheter att få tillbaka sitt ursprungliga medborgarskap.

Någon skyldighet att avstå från att återkalla beslutet om naturalisation, enbart på den grunden att den berörde inte har återfått sitt medborgarskap kan inte anses finnas. Däremot ska den nationella domstolen bedöma, i det individuella fallet, om en tillämpning av proportionalitetsprincipen innebär att den berörde ska ges en tidsfrist för att försöka återfå medborgarskapet i sin ursprungliga medlemsstat innan återkallelsen börjar gälla.

Mot denna bakgrund konstaterade EU-domstolen att unionsrätten, och särskilt artikel 17 EG, inte utgör hinder mot att en medlemsstat återkallar en unionsmedborgares medborgarskap i den staten, vilket har förvärvats till följd av naturalisation, när medborgarskapet har beviljats genom bedrägligt handlande, under förutsättning att beslutet om återkallelse iakttar proportionalitetsprincipen.