Sammanfattning av EU-domstolens dom den 22 maj 2012 i målet P.I., C-348/09 (stora avdelningen)

Sexuellt utnyttjande av barn hör till de brott som omfattas av begreppet ”tvingande hänsyn till allmän säkerhet”. Sådana gärningar kan föranleda att unionsmedborgare med långvariga vistelser ändå kan utvisas.

 

Bakgrund

Den italienska medborgaren P.I. har bott i Tyskland sedan 1987. 2006 dömdes han till ett fängelsestraff på drygt sju år för bl.a. upprepade våldtäkter mot barn. Frågan uppkom om han kunde utvisas till Italien.

Enligt artikel 28.3 i rörlighetsdirektivet[1]kan en unionsmedborgare som har uppehållit sig i den mottagande medlemsstaten under de tio föregående åren endast utvisas om utvisningsbeslutet grundar sig på tvingande hänsyn till allmän säkerhet.

Den hänskjutande tyska domstolen[2]ställde frågan om begreppet ”tvingande hänsyn till allmän säkerhet” endast omfattar hot mot en medlemsstats institutioner och offentliga verksamhet.

 

EU-domstolens bedömning

EU-domstolen noterar inledningsvis att domstolen har tidigare slagit fast att bekämpandet av organiserad olaglig narkotikahandel omfattas av begreppet ”tvingande hänsyn till allmän säkerhet”, se mål C-145-09, Tsakouridis. Därefter förklarar domstolen att ”tvingande hänsyn” är ett begrepp som är betydlig mer restriktivt än ”allvarligt hot”. Sexuellt utnyttjande av barn hör dock till de områden av särskilt allvarlig brottslighet med ett gränsöverskridande inslag som tas upp i EUF-fördragets artikel 83.1. Medlemsstaterna får anses att sådana brott som anges i artikel 83.1 andra stycket medför en synnerligen allvarlig påverkan på ett grundläggande samhällsintresse vilken kan utgöra ett direkt hot mot befolkningens trygghet och fysiska säkerhet och, följaktligen, omfattas av begreppet ”tvingande hänsyn till allmän säkerhet”. För att motivera en utvisning krävs det dessutom att brotten har begåtts på ett synnerligen grovt sätt och att det finns ett aktuellt hot, d.v.s. en risk för återfall. Vidare, ska mottagandestaten, enligt artikel 28.1 i rörlighetsdirektivet, bl.a. beakta personens anknytning till vistelselandet och personens hälsa och band till ursprungslandet.

 

 


[1]Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgare och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier m.m.

[2]Oberverwaltungsgericht für das Land Nordrhein-Westfalen.

Huvuddokument:

Sökhjälp Öppnas i nytt fönster.
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
EU-domstolen
Beslutsdatum:
2012-05-22
Dokumentnr:
29991
 
Referens:
Migrationsverket, EU-domstolen,
Sammanfattning av EU-domstolens dom den 22 maj 2012 i målet P.I., C-348/09 (stora avdelningen) ,
2012-05-22
 

Ämnesord:

Praxis, Internationella avgöranden

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Allmän ordning och säkerhet, Kriminalitet, Praxis, Rörlighetsdirektivet, Utvisning på grund av brott, EU-domstolen, Internationella avgöranden

Tema:
Begränsningar av uppehållsrätt

Underkategori:
Utvisning av unionsmedborgare på grund av brott