Klagandens bristande trovärdighet, till följd av väsentliga motstridiga uppgifter och ingivande av falska dokument, innebär att det inte finns grundad anledning att tro att han löper en personlig risk att utsättas för tortyr i Iran.

Bakgrund

Klaganden i målet, MBB, är en vuxen medborgare från Iran som kom till Sverige i oktober 1995 och ansökte om asyl i januari 1996.

De närmare faktiska omständigheterna var enligt MBB bl.a. följande. – Hans far är en ortodox muslim och stödjer den iranska regimen. Hans fars inflytande innebar att han kunde få arbete inom det iranska revolutionsgardet (Pasdaran). Vid sidan av sitt arbete för Pasdaren, som han inte berättade om för sin familj, hade han ett arbete som bilmekaniker. Situationen i Iran blev väldigt svår när han vägrade att utföra vissa uppgifter som tilldelades honom. Han lyckades få ut ett giltigt pass för att lämna landet genom att betala mycket pengar. Hans svärfar hjälpte honom att få visering, som turist, till Sverige. När han anlände i Sverige led han av dålig psykisk hälsa. I juni 1996 konverterade han till kristendom. Familjemedlemmar till honom som fortfarande bor i Iran informerade honom om att Pasdaran hade utfärdat en arresteringsorder mot honom och att den högsta domstolen i Iran hade utfärdat ett beslut om att han skulle avrättas.

Den nationella prövningen

MBB:s asylansökan avslogs av Statens invandrarverk (Invandrarverket) med bl.a. följande motivering. – Omständigheten att MBB kunde resa legalt från Iran innebär att han inte var av särskilt intresse för de iranska myndigheterna. Det är högst osannolikt att MBB hade fått lov att lämna Iran om han vid denna tidpunkt hade varit aktiv i det militära som han har beskrivit. Hans uppgifter om hur han mutade en person vid flygplatsen anses inte vara tillförlitliga. Vidare väntade han i över två månader med att ansöka om asyl vilket tyder på att han inte uppfattade sin situation i hemlandet som särskilt allvarlig. Utöver att det inte finns några grunder för uppehållstillstånd har MBB angett att han har deltagit i utomrättsliga avrättningar. Detta utgör brott mot mänskligheten och motiverar att en asylansökan avslås i enlighet med artikel 1 F av Genèvekonventionen.

Till stöd för sitt överklagande till Utlänningsnämnden (UN) ingav MBB två identitetskort avseende sitt uppgivna uppdrag i Iran som så kallad ”special agent”. MBB anförde också att han i Sverige hade konverterat till kristendomen vilket utan tvekan skulle leda till hans död vid ett återvändande om det blev känt för iranska myndigheter. UN instämde i Invandrarverkets bedömning att MBB inte hade lämnat tillförlitliga uppgifter om sina skyddsskäl. Avseenden konverteringen ansåg UN att denne omständighet inte medförde någon betydande risker för trakasseringar från iranska myndigheter.

Till stöd för en ny ansökan om uppehållstillstånd ingav MBB två dokument. Ett dokument uppgavs vara författat av en åklagare vid revolutionsdomstolarna av vilket det framgår att MBB är efterlyst. Det andra dokumentet uppgavs vara en kopia av en dom från Irans högsta militärtribunal om att MBB var skyldig att lämna sin tjänst som säkerhetsofficer inom Sepah. UN valde att inhibera utvisningen och föranstaltade om en utredning genom Sveriges ambassad i Teheran. Enligt denna utredning var de ingivna dokumenten klara förfalskningar.

Parternas huvudsakliga inställning i kommittén

MBB anförde bl.a. följande. – Mot bakgrund av sin tidigare delaktighet i Pasdaran och sin konvertering till kristendomen fruktar han att han kommer att utsättas för tortyr och avrättas om han tvingas återvända till Iran. Han förnekar att han tidigare skulle ha uppgett att han i Iran bl.a. deltagit i utomrättsliga avrättningar. Skälet till att han lämnade Iran är just att han inte ville begå brottsliga handlingar. Missförståndet måste bero på en dålig översättning. Han ifrågasätter att har konvertiter till kristendom inte skulle löpa någon fara i Iran. När det gäller de ingivna dokumenten kan han inte vara säker på att dessa är äkta men han kan inte hållas ansvarig för äktheten av dokument som han har fått från Iran.

Sverige anförde bl.a. följande. – Sverige är medvetet om att regimen i Iran enligt rapporteringen är en stor förövare av brott mot mänskliga rättigheter. Sverige lämnar det åt kommittén att bedöma om det finns ett mönster av grova kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran. När det gäller frågan om en personlig risk för MBB vidhåller Sverige den riskbedömning som har gjorts av de svenska myndigheterna. Att MBB har inlämnat förfalskade dokument undergräver ytterligare hans allmänna trovärdighet. Det finns inte något som stödjer MBB:s uppgifter om att han riskerar tortyr eller annan illabehandling vid en utvisning till hemlandet.

Kommitténs bedömning

Kommittén noterar vad Invandrarverkets anfört om att MBB inte är berättigad till asyl med anledning av hans egna uppgifter om delaktighet i brott som omfattas av artikel 1 F i Genèvekonventionen. Kommittén påminner dock om att antitortyrkonventionens artikel 3, till skillnad från bestämmelsen i Genèvekonventionen, är tillämplig oavsett vilka eventuella brott den berörde har begått. Å andra sidan är den juridiska grunden enligt vilken en person får stanna i ett land inte av relevans för kommittén.

Kommittén noterar vad Sverige anfört om att en ”grundad anledning” i artikel 3:s mening innebär att risken för att en person utsätts för tortyr vid ett återvändande är en förutsebar och nödvändig konsekvens. I detta avseende påminner kommittén om att kravet på nödvändighet och förutsebarhet ska tolkas i ljuset av kommitténs allmänna kommentarer avseende implementering av artikel 3. Enligt dessa kommentarer ska risken för tortyr, enligt artikel 3, gå utöver blotta teorier och misstankar men behöver inte vara högst sannolik.

Inför kommittén har MBB uppgett en annan version av sina förehavanden i Iran än vad han uppgav för de svenska myndigheterna. Enligt kommitténs uppfattning kan de väsentligt skilda uppgifterna inte till fullo förklaras av dåliga översättningar. Detta väcker tvivel om MBB:s trovärdighet. Ytterligare tvivel uppstår genom omständigheten att MBB ingav till svenska myndigheter en förfalskad arresteringsorder och en förfalskad dom. Under dessa omständigheter finner kommittén att MBB inte har belagt att han löper en risk att utsättas för tortyr om han utvisas till Iran.

Kommittén noterar också att MBB inte har belagt sina påståenden om att vare sig personer som deserterar från Pasdaran och lämnar landet eller kristna konvertiter som inte är ledande medlemmar av det kristna samfundet, löper en generell risk att utsättas för tortyr.

Även med beaktande av den bekymmersamma MR-situationen i Iran finner kommittén att det inte framkommit en grundad anledning att tro att MBB löper en personlig risk för tortyr om han tvingas återvända till Iran. Sveriges beslut att utvisa MBB till Iran utgör således inte en kränkning av antitortyrkonventionens artikel 3.