Bevisbördan skiftade till Sverige när en iransk kvinna lämnade tillräckligt detaljerade och potentiellt verifierbara muntliga uppgifter om att hon i hemlandet har utsatts för tvångsäktenskap och har dömts till döden för äktenskapsbrott.

Bakgrund

Beslutet gäller en iransk medborgare, AS, som ansökte om asyl i Sverige i december 1997.

De närmare faktiska omständigheterna var enligt AS bl.a. följande. – Under 1981 dog hennes make som var en högt uppsatt officer. Tio år senare förklarades han vara martyr. Detta innebar betydande ekonomiskt stöd för hennes familj från martyrkommittén, Bonyad-e Shahid. Samtidigt krävde kommittén att familjen rigoröst skulle följa de islamiska sederna. Kommittén försökte övertyga henne att gifta om sig. Detta vägrade hon initialt att göra. I slutet av 1996, till följd av påtryckningar och hot ingick hon ett så kallat sighe-äktenskap med en Ayatolla som var en av ledarna i Bonyad-e Shahid. Året därpå träffade hon en kristen man som hon blev förälskad i. Vid ett tillfälle när paret inte kunde hitta en taxi körde hennes vän henne hem. De stoppades vid en vägspärr av det revolutionära gardet. När man kom på att mannen var kristen och att hon var änka till en martyr greps paret. Hon fördes sedan till makens hem där han under ca fem timmars tid utsatte henne för allvarlig misshandel. Efter två dagar blev hon frisläppt. Maken förhindrade, genom sitt inflytande, att hennes ärende skickades vidare till en revolutionsdomstol. Hon flydde därefter landet med hjälp av en visering som hon tidigare erhållit för ett planerat besök hos sin svägerska i Sverige. Efter det att hon lämnade Iran dömdes hon till döden, genom stening, för äktenskapsbrott. Hennes svägerska i Sverige har blivit kontaktad av Ayatollan som berättade om denna dom. Hon anser att hon genom att ha lämnat in bevisning om sin identitet och att hon är änka till en martyr har inkommit med all skriftlig bevisning som hon har kunnat få tag på. Hon vill inte uppge mobiltelefonnummer till sin älskare av säkerhetsskäl och för att hon lovade honom att hålla detta nummer hemligt. Hon vill inte heller avslöja sin hemadress eftersom nya hyresgäster bor där och hon inte vill orsaka dem eventuella problem.

Den nationella prövningen

I juli 1998 avslog Migrationsverket AS asylansökan. Beslutet motiverades bl.a. enligt följande. – Ett antal av AS uppgifter går inte att verifiera. Bland annat har hon inte uppgett namnen på familjemedlemmarna till sin uppgivna kristna älskare.  Vidare, har hon varken uppgett älskarens adress eller ens sin egen adress. AS uppgifter om tvångsäktenskap och äktenskapsbrott ifrågasätts således.

Utlänningsnämnden instämde Migrationsverkets bedömning och påpekade bl.a. att AS inte hade lämnat in någon skriftlig bevisning till stöd för sina uppgifter.

Parternas huvudsakliga inställning i kommittén

AS anförde bl.a. följande. – Enligt hennes uppfattning har svenska migrationsmyndigheter brustit i sin handläggning genom att bl.a. inte beakta den aktuella situationen för kvinnor i Iran. Till kommittén ger hon in bl.a. ett intyg från en professor i internationell rätt i Sverige om att sighe-äktenskap inte behöver registereras om maken är behörig att utföra vigseln själv.

Sverige anförde bl.a. följande. – AS förklaringar till att vägra avslöja sin egen adress och adressen till sin påstådda kristna vän är inte tillförlitliga. AS har inte heller lämnat någon tillförlitlig förklaring till varför hon inte kan inge någon skriftlig bevisning avseende den påstådda dödsdomen för äktenskapsbrott. Omständigheten att AS kunde lämna Irak utan några svårigheter tyder på att hon inte är av något intresse för de iranska myndigheterna. Vidare borde AS ha kunnat lämna in medicinsk bevisning till stöd för att hon utsattes för kraftig misshandel några dagar innan hon åkte till Sverige. Mot bl.a. denna bakgrund ifrågasätts AS trovärdighet. Även om kommittén skulle utgå ifrån att AS har ingått ett sighe-äktenskap är denna omständighet i sig inte tillräcklig för att belägga någon risk för tortyr. Enligt tillgänglig landinformation är stening en ovanlig påföljd. Dessutom kan enbart gifta personer dömas för äktenskapsbrott vilket innebär att det är osannolikt att AS älskare, som inte var gift, skulle ha dömts till döden såsom AS har gjort gällande.

Kommitténs bedömning

Kommittén noterar att en klagande har bevisbördan för att visa att det åtminstone är möjligt att en kränkning föreligger - att presentera ett "arguable case". Enligt kommitténs uppfattning har AS, genom att bl.a. uppge namn på personer, deras befattningar, datum, adresser och namn på en polisstation, lämnat tillräckligt detaljrika uppgifter om sitt äktenskap och det påstådda gripandet för att möjliggöra att dessa uppgifter hade kunnat verifieras av svenska myndigheter. Detta innebär att bevisbördan skiftade till Sverige. Kommittén anser att Sverige inte har gjort tillräckliga ansträngningar för att avgöra om det finns grundad anledning att tro att AS skulle löpa en risk att utsättas för tortyr.

Sverige medger att det sker flagranta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran. Kommittén noterar uppgifter i aktuell landinformation om diskriminering av kvinnor och om att det nyligen har förekommit att gifta kvinnor dömts till döden, genom stening, för äktenskapsbrott.

Med hänsyn till att AS uppgifter är förenliga med den aktuella situationen i landet och till att AS har lämnat plausibla förklaringar till att hon inte kan eller vill uppge vissa detaljer, är Sverige skyldigt, enligt artikel 3, att inte utvisa AS till Iran.