Det finns inte grundad anledning att tro att sökanden skulle utsättas för en verklig risk för kränkande behandling i strid med artikel 3 om han tvingas återvända till Algeriet.

Bakgrund

Sökanden i målet, X, är en vuxen algerisk man. Enligt egen uppgift kom han till Sverige i slutet av maj 2000 för att ansöka om asyl. X uppgav att han hade för avsikt att ansöka om asyl den 13 juni 2000 men att han greps dagen innan för misstänkt misshandel. Initialt presenterade X ett förfalskat franskt pass till den svenska polisen men senare avslöjade han sin riktiga identitet och ansökte om asyl. I juli 2000 dömdes X av Umeå tingsrätt till två månaders fängelse för misshandel och brukande av falsk urkund.

X uppgav bl.a. följande till stöd för sin asylansökan. – Sedan han 1996 hade fullgjort sin militärtjänstgöring återvände han till sin hemstad. Efter några månader tillnärmades han av medlemmar i organisationen Gruppe Islamique Armé (GIA) som genom hot tvingade honom att arbeta för organisationen. Under perioden 1996-1999 transporterade han regelbundet medlemmar i GIA i sin minibuss. Han levererade också olja och gas till GIA. Vid ett flertal tillfällen hotade GIA att mörda honom och hans familj om han inte samarbetade. Mot slutet av 1999 letade den algeriska polisen efter honom. Av rädsla vände han sig aldrig till myndigheterna. Innan han kom till Sverige hade han vistats flera månader i Polen.

Den nationella prövningen

I augusti 2000 avslog Migrationsverket X asylansökan. Man fann att X inte var trovärdig och motiverade denna slutsats med bl.a. följande. – Det dröjde flera veckor innan X ansökte om asyl i Sverige trots att detta utgjorde hans påstådda anledning att komma till Sverige. Att han inledningsvis ljög om sin identitet är ytterligare en omständighet som tyder på att X inte kan ha uppfattat sitt skyddsbehov som särskilt påträngande. Det är orimligt att tro att X skulle ha arbetat sammanlagt tre år för GIA under hot när han hade ett giltigt pass och således hade kunnat fly landet långt tidigare.

Utlänningsnämnden avslog överklagandet och instämde i Migrationsverkets bedömning.

När X informerades om Utlänningsnämndens avslag av den 14 september 2000 greps han av en våldsam panikattack. Därefter undersöktes han av en specialist i psykiatri vid Centrum för tortyr- och traumaskadade i Stockholm. Enligt specialistens intyg från den 15 september 2000 fruktade X att GIA skulle döda honom om han tvingades att återvända till Algeriet och X rädsla grundades förmodligen på en långvarig fruktan. Specialisten ansåg att X betedde sig som någon som förväntade sig en avrättning och att risken för självmord var mycket stor. Den 19 september 2000 ansökte X om en ny prövning. Vid tidpunkten för Europadomstolens beslut hade Utlänningsnämnden ännu inte avgjort denna ansökan.

Parternas huvudsakliga inställning i Europadomstolen

X anförde bl.a. följande. – Om han utvisas till Algeriet kommer han att riskera att utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling av algeriska myndigheter och GIA. En utvisning skulle också strida mot artikel 3 på grund av hans psykiska ohälsa. Även om han skulle kunna undgå eventuellt åtal på grund av en lag om amnesti är det oklart hur GIA i så fall skulle reagera.

Sverige anförde bl.a. följande. – Europadomstolen bör avvisa målet, eftersom X har ansökt om ny prövning och denna ansökan har ännu inte prövats. Därmed har X inte uttömt de inhemska rättsmedlen. När det gäller X situation i Algeriet har regeringen beaktat att det förekommer allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Algeriet. Angående X personliga risk instämmer regeringen med de svenska myndigheternas resonemang avseende X bristande trovärdighet. Regeringen noterar också att vissa av X uppgifter var motstridiga och egendomliga. Till exempel har GIA, enligt information från Sveriges ambassad i Alger, aldrig varit aktivt i X hemstad. GIA rekryterar inte heller medlemmar genom tvång. Därutöver finns det inga uppgifter om att X familj skulle ha råkat ut för någon kränkande behandling trots X uppgifter om att GIA även hade hotat hans familj. Det ska också beaktas att X kan undgå eventuellt åtal genom en lag om amnesti.

Europadomstolens bedömning

X huvudsakliga påstående är att han riskerar illabehandling. Detta påstående har redan granskats av svenska myndigheter. När det gäller X psykiska ohälsa som lyfts fram i ansökan om ny prövning har Utlänningsnämnden gjort en preliminär bedömning i samband med granskning av eventuellt verkställighetshinder. Vidare ansökte X om ny prövning för över två år sedan och Utlänningsnämnden avser inte att avgöra frågan tills efter Europadomstolens prövning. Mot denna bakgrund anser Europadomstolen att ansökan inte kan avvisas på grund av underlåtenhet att uttömma inhemska rättsmedel.

Europadomstolen påminner om att det, med anledning av artikel 3:s absoluta karaktär, inte kan uteslutas att artikel 3 kan vara tillämplig när en fara härrör från privata personer. Däremot måste de framkomma att det finns en verklig risk och att myndigheterna i hemlandet inte kan bereda ett adekvat skydd.

Europadomstolen tar i beaktande den generella situationen i Algeriet. Till följd av våldet som började 1992 mellan regeringsstyrkor och islamister rapporteras det att över 100,000 personer har förlorat sina liv. Trots amnestilagen, som har formellt upphört men fortsätter att tillämpas i praktiken, fortsätter våldet och mellan 100-200 personer dödas varje månad. Vidare framkommer det av aktuell landinformation att polisen, trots att tortyr är förbjuden enligt grundlagen, ibland använder sig av tortyr mot misstänkta islamister. Domstolen måste ändå bedöma om X personliga situation är sådan att ett återvändande till Algeriet skulle strida mot artikel 3.

Europadomstolen noterar att X inte har gett in någon skriftlig bevisning. Utifrån hans egna uppgifter hade han inte någon ledande ställning i GIA och han har inte heller deltagit i några våldsdåd. Om han var medlem i GIA framstår det inte som att han skulle vara av särskilt intresse för GIA eller de algeriska myndigheterna. Vidare omfattas han fortfarande av en amnesti. Därutöver finns det inga indikationer på att X familj skulle ha råkat ut för några svårigheter sedan X flykt från landet. Sammantaget har X inte visat att det finns grundad anledning att tro att han skulle utsättas för illabehandling vid ett återvändande till Algeriet.

När det gäller X hälsoproblem noterar Europadomstolen att dessa problem inträffade vid en tidpunkt då han hotades av utvisning från Sverige. X reaktion verkar grunda sig på hans rädsla för att återvända. Denna rädsla är dock inte skäligen belagd[1]. Vidare observerar Europadomstolen att X omhändertogs den 21 september 2000 enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård. Enlig denna lag kan en utvisning inte verkställas utan godkännande av ansvarig läkare. Europadomstolen anser att X utvisning inte skulle strida mot artikel 3 på grund av hälsoskäl.

Ansökan om prövningstillstånd måste därmed avslås som uppenbart ogrundad. Detta beslut fattas av en majoritet i Europadomstolen.