”Sur place”-verksamhet medför att en utvisning av en familj till Iran bedöms utgöra en kränkning av artikel 3

Bakgrund

Domen rör ett gift par från Teheran samt deras gemensamma barn som fötts i Sverige. Mannen är kurd och sunnimuslim medan kvinnan är persisk och shiamuslim. Makarna sökte asyl i Sverige 2007.

Parternas huvudsakliga inställning i Europadomstolen

Sökandena anförde bl.a. följande.– Vid ett återvändande till Iran riskerar de att utsättas för tortyr eller annan omänsklig behandling av myndigheterna på grund av deras oppositionella verksamhet samt att de lämnat landet illegalt. Mannen hade redan i hemlandet varit politiskt engagerad i den kurdiska saken och till följd därav suttit i fängelse 2003 under en månad. Efter ankomsten till Sverige har båda makarna varit politiskt aktiva och deltagit i möten med KDPI (Democratic Party of Iranian Kurdistan), varit med i nyhetsprogram på satellitkanaler förbjudna i Iran samt publicerat regimkritiska artiklar. Vidare arbetar kvinnan sedan 2008 för en kurdisk tv-kanal som är känd för att vara kritisk till den iranska regimen.

Sverige anförde bl.a. följande.– Det saknas anledning att ifrågasätta såväl att mannen bedrivit viss politisk aktivitet i Iran samt att båda makarna deltagit i oppositionell verksamhet i Sverige. Däremot finns inte skäl att tro att de skulle riskera behandling i strid med artikel 3 vid ett återvändande till Iran. Mannen har inte haft någon hög position i KDPI och det påstådda gripandet 2003 ligger för långt tillbaka för att göra sannolikt något intresse från iranska myndigheter i dagsläget. Sökandenas beskrivning av sin politiska aktivitet i Sverige har eskalerat över tid. Även med utgångspunkt i att sökandena är medlemmar i KDPI och med beaktande av aktuell landinformation är det inte tillräckligt underbyggt att de är kända för myndigheterna som oppositionella och därmed, eller av andra skäl, skulle riskera uppmärksamhet av de iranska myndigheterna vid ett återvändande.

Europadomstolens bedömning

MR-situationen i Iran är oroande och förhållandena tycks ha förvärrats ytterligare sedan den aktuella ansökan bedömdes av svenska myndigheter. Av aktuell landinformation framgår att iranska myndigheter frekvent griper och utsätter personer för övergrepp som fredligt deltar i oppositionen eller i MR-aktiviteter. Vem som helst som demonstrerar eller på något sätt motsätter sig regimen riskerar enligt landinformationen gripande och tortyr. De allmänna förhållandena i Iran är emellertid inte sådana att de i sig medför att en utvisning till Iran skulle vara i strid med artikel 3.

Mannens politiska engagemang i Iran var på en låg nivå och lång tid har förflutit sedan han 2003 var fängslad. Efter frisläppandet har han också kunnat leva ett normalt liv i Iran fram till flykten. Mannens bakgrund och aktiviteter kan därmed inte anses tillräckliga för att medföra en risk för behandling i strid med artikel 3 vid ett återvändande. Emellertid har sökandena varit involverade i omfattande och genuin politisk verksamhet och MR-aktivitet allt sedan de kom till Sverige.

Tillgänglig landinformation bekräftar att iranska myndigheter effektivt övervakar internetkommunikation och oppositionella både innanför och utanför landets gränser. Vidare framgår att iranier som återvänder till landet granskas vid inresan. I detta sammanhang kan mannens gripande 2003 och hans bakgrund som musiker och framstående idrottsman öka risken för att han identifieras. Därutöver bidrar även makarnas kurdiska respektive persiska ursprung, deras kulturella aktiviteter och utbildningsnivå samt deras uppgivna illegala utresa till en ökad risk för att de skulle tilldra sig myndigheternas intresse vid ett återvändande. Med beaktande av sökandenas ”sur place”-verksamhet och risken för identifiering föreligger således grundad anledning att tro att de löper en verklig risk för behandling i strid med artikel 3 om de skulle utvisas.