En utvisning av en kvinna, som i Sverige har försökt skilja sig från sin make, till Afghanistan där hon nu saknar socialt nätverk skulle på kumulativa grunder innebära en kränkning av artikel 3.

Bakgrund

Sökanden, N, som uppgav att hon saknade identitetshandlingar, kom till Sverige tillsammans med sin make X i augusti 2004 och ansökte om asyl. Makarna uppgav att de tvingades att fly från Kabul i Afghanistan där de hade blivit förföljda på grund av att X var politiskt aktiv i det kommunistiska partiet. N uppgav också att hon gått 12 år i skola och vidtagit en politisk handling genom att arbeta som lärare för kvinnor.

Den nationella prövningen

Migrationsverket avslog asylansökan i mars 2005 med bl.a. hänvisning till att X:s uppgifter om sina politiska aktiviteter var vaga.

I migrationsdomstolen anförde N även bl.a. följande. Hon har brutit mot afghanska traditioner och separerat från X. X:s vänner har efter separationen i juni 2005 spridit osanna rykten om henne. Hon kan inte få en skilsmässa i Afghanistan. Hennes familj i Afghanistan har förskjutit henne sedan de tagit del av att hon i Sverige försökte skilja sig. Därmed riskerar hon allvarlig förföljelse om hon tvingas återvända till Afghanistan.

En majoritet i migrationsdomstolen avslog i mars 2007 överklagandet med bl.a. följande motivering. Det har gått ganska lång tid sedan N undervisade kvinnor i hemlandet. Vidare anges det nu i grundlagarna att den afganska staten bör stödja utbildning för kvinnor. Att makarna har separerat visar inte att N löper en konkret och individuell risk för förföljele för att ha brutit mot afghanska traditioner. N har inte visat att de påstådda ryktena har nått de afganska myndigheterna. Hon har inte heller visat att hennes familj har förskjutit henne och att hon därmed saknar ett nätverk i hemlandet.

Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.

N har därefter lämnat in tre ansökningar om verkställighetshinder. Hon har även i februari 2008 ansökt om skilsmässa. Maken motsatte sig ansökan. Ansökan avvisades av tingsrätten, eftersom N inte hade en legal vistelse i Sverige. Vid den andra ansökan om verkställighetshinder, i oktober 2008, uppgav N att hon hade inlett ett förhållande med en svensk man och att hon därmed även riskerade dödsstraff för äktenskapsbrott. Ansökningarna avslogs med motivering att det inte hade framkommit några nya omständigheter av betydelse. I maj 2009 inhiberade Europadomstolen verkställigheten.

Parternas huvudsakliga inställning i Europadomstolen

N anförde bl.a. följande. – Sedan april 2009 har hon bott tillsammans med en svensk man. I Afghanistan riskerar hon förföljelse på grund av att hon har separerat från maken och inlett en annan relation. Vidare riskerar hon omänsklig och förnedrande behandling i Afghanistan till följd av att hennes familj förskjutit henne och att hon saknar manligt skydd.

Sverige anförde bl.a. följande. – N:s identitet har inte gjorts sannolik. Hennes berättelse är vag och detaljfattig och hennes allmänna trovärdighet kan ifrågasättas. Hon har också lämnat motstridiga uppgifter om sin påstådda nya relation. Trots att hon skulle ha träffat sin nya partner redan i augusti 2007 har hon inte lämnat någon konkret information om denna person inom ramen för ansökningarna om ny prövning. N har även lämnat motstridiga uppgifter om när hon senast hade kontakt med sin familj. Hon är fortfarande gift och det framstår inte som sannolikt att hennes försök att skiljas skulle ha kommit till afghanska myndigheters kännedom. Vidare, kan det eventuellt finnas en möjlighet för N att erhålla en skilsmässa i Afghanistan.

Europadomstolens bedömning

Riskerar N kränkande behandling i strid med artikel 3 i Afghanistan?

Vid en individuell riskbedömning av de förutsebara konsekvenserna av ett återvändande ska Europadomstolen granska den allmänna situationen i Afghanistan och N:s personliga omständigheter. Av UNHCR:s ”Eligibility Guidelines” från juli 2009 framgår att afganska kvinnor löper en särskilt hög risk om de inte uppfattas följa de könsroller som tillskrivits dem av samhället, traditioner och rättssystemet. UNHCR uppger också att kvinnor som har anammat en mindre konservativ livsstil, som återvänder till landet från Iran eller Europa, uppfattas bryta mot sociala och religiösa normer och kan utsättas för bl.a. hedersrelaterat våld. Det är inte enbart beteende inom en familj eller en gemenskap som kan uppfattas som något som bryter mot sociala normer, det kan även handla till exempel om yrkesambitioner. N har vistats i Sverige sedan augusti 2004. Enbart av den anledning kan det uppfattas som att hon inte följer en traditionell könsroll. Av än större vikt är att N sedan 2008 har försökt att skilja sig och att hon tydligt har uttalat att hon inte vill återuppta äktenskapet.

Ett uttalande om att vilja skiljas kan i ett fall som detta vara motiverat av att myndigheterna har avslagit de ursprungliga skyddsskälen. En asylsökande måste därför övertyga om att avsikten är verklig och genuin. Beviskravet kan liknas vid fall då en asylsökande uppger att han/hon har konverterat från islam till kristendom. I förevarande mål är det ostridigt att N har träffat sin make endast en gång sedan hon separerade från honom i juni 2005 och att hon ansökte om skilsmässa i 2008. N har därför visat en verklig och genuin avsikt att inte längre bo tillsammans med sin make.

N är fortfarande formellt gift med X. Vid ett återvändande finns risk för att maken vill återuppta äktenskapet, vilket han även uttryckt till tingsrätten. I detta sammanhang noteras ett aktuellt afganskt lagförslag om att kvinnor måste lyda sina makars begäran om sexuellt umgänge och att kvinnor inte kan lämna familjehemmet utan lov förutom i nödfall. Vidare noteras UNHCR:s dystra siffror om att uppemot 80% av afghanska kvinnor är utsatta för våld i hemmet. Därutöver noteras det att afghanska myndigheter betraktar våld mot kvinnor som legitimt och att kvinnor i en stor majoritet av fall inte vågar vända sig till de inhemska myndigheterna (se aktuell rapport från Human Rights Watch). Visserligen finns det inte några särskilda omständigheter i det aktuella målet som talar för att X skulle utsätta N för sådan behandling men domstolen kan inte bortse från den allmänna risken som framgår av statistiken och av internationella rapporter.

N har inte ingett någon detaljerad information till de svenska myndigheterna om sin uppgivna utomäktenskapliga relation. Däremot, om X skulle uppfatta N:s ansökan om skilsmässa som en indikation på en utomäktenskaplig relation noteras det att i Afghanistan, enligt IRIN News, är sex utanför äktenskapet ett brott som kan föranleda dödsstraff. Internationell rapportering visar också att det finns afghanska kvinnor som är fängslade till följd av denna typ av anklagelse.

Om N skulle lyckas separera från maken vid ett återvändande till Afghanistan noteras det att afghanska kvinnor, generellt sett, saknar medel för att överleva utan manligt stöd och skydd. Även om N har lämnat motstridiga uppgifter om huruvida den senaste kontakten med familjen skedde under sommaren 2005 eller i oktober 2005 har det inte framkommit någon information som ger stark anledning att ifrågasätta tillförlitligheten av hennes uppgifter att hon inte har haft någon kontakt med sin familj under nästan fem år. Dessa uppgifter stödjer hennes påstående om att hon inte har något nätverk i landet.

Vid en sammantagen bedömning finns det grundad anledning att tro att N om hon sänds tillbaka till Afghanistan skulle utsättas för olika kumulativa risker för behandling i strid med artikel 3 – från maken, hans familj, hennes egen familj och det afghanska samhället. En verkställighet av utvisningen skulle därmed stå i strid med artikel 3.