En utvisning till Afghanistan av sonen till en tidigare högt uppsatt medlem i PDPA bedöms inte strida mot Europakonventionen mot bakgrund av bl.a. den tid som förflutit, aktuell landinformation samt sökandens individuella omständigheter.

Bakgrund

Sökanden i målet är JH, en vid tidpunkten för Europadomstolens prövning ostridigt vuxen afghansk man. JH ansökte den 6 juli 2009 om asyl i Förenade kungariket. JH:s bror tillerkändes 2004 flyktingstatus i Förenade kungariket då han bedömdes löpa en verklig risk för behandling i strid med artikel 3 i Afghanistan på grund av att deras gemensamma far hade varit en högt uppsatt medlem i PDPA.

Parternas huvudsakliga inställning i Europadomstolen

JH anförde bl.a. följande.– Vid ett återvändande till Afghanistan skulle han riskera behandling i strid med artikel 3 på grund av faderns inblandning i PDPA-regeringen fram till dess fall 1992 och med hänsyn till faderns fortsatta framträdande profil i Afghanistan. Faderns profil har inte blivit mindre framträdande sedan brodern tillerkändes flyktingstatus 2004. Om något bör hotbilden nu bedömas vara större då man vid tidpunkten för broderns ärende inte hade kännedom om att en tredje bror 2003 hade skjutits till döds i Kabul, en händelse som måste antas ha koppling till fadern då någon annan hotbild inte fanns mot brodern. Vidare hade fadern före 1992 offentligt uttalat sig negativt mot den man som 2009 utnämndes till vicepresident i Afghanistan. Vid ett återvändande skulle han därmed riskera att identifieras som sin faders son och bli en måltavla för medlemmar av den sittande regeringen. Vidare får UNHCR:s riktlinjer från 2009 anses tala för att han tillhör en riskgrupp i egenskap av son till en tidigare högt uppsatt medlem av PDPA.

Förenade kungariket anförde bl.a. följande.– Någon dokumentation av faderns påstådda fortsatta aktivitet efter att denne lämnade Afghanistan 1992 har inte ingetts. Något som annars talar för att han alltjämt skulle vara en framträdande profil i Afghanistan har inte framkommit. Det har inte heller framkommit något som talar för att JH själv skulle vara individuellt profilerad i Afghanistan; han var aldrig involverad i sin faders aktiviteter och han har varit borta från Kabul i minst fem år. Någon koppling mellan broderns död 2003 och en hotbild mot JH har inte kunnat påvisas. JH:s berättelse är därutöver befäst med vissa trovärdighetsbrister. Med hänsyn till JH:s personliga omständigheter kan det således, med tillämpning av UNHCR:s riktlinjer från 2009, inte anses finnas en grundad anledning att tro att JH löper en verklig risk för behandling i strid med artikel 2 och 3 om han återvänder till Afghanistan.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen noterar inledningsvis i likhet med Förenade kungariket att JH inte har åberopat någon egen politisk aktivitet i Afghanistan, eller anfört att han annars på något sig skulle ha profilerat sig själv utöver genom släktskapet till fadern. Vidare noteras att JH enligt egen uppgift aldrig har haft någon roll i, eller kännedom om, faderns politiska verksamhet.

Europadomstolen godtar JH:s uppgifter om att hans far var högt uppsatt inom PDPA till 1992 men finner att JH inte, genom sitt blotta påstående därom, förmått bevisa att fadern därefter fortsatt vara politiskt aktiv. Det förhållandet att JH inte kunnat inkomma med någon bevisning för faderns politiska aktivitet efter att denne bosatt sig i Ryssland tyder på att faderns eventuella aktiviteter i vart fall inte publicerats varför det får anse osannolikt att de skulle vara kända i Afghanistan eller på annan plats. Dessutom talar det faktum att fadern efter 1992 vid ett tillfälle frivilligt rest åter till Afghanistan, utan att något inträffat honom, för att det inte finns något otillbörligt intresse för honom i hemlandet. Med beaktande av bl.a. den tid som förflutit sedan faderns politiska aktivitet i Afghanistan och att JH själv inte bedrivit någon sådan aktivitet ifrågasätter Europadomstolen också att JH vid ett återvändande skulle identifieras som sin faders son av medlemmar av regeringen samt att han skulle utgöra en måltavla för dem.

I likhet med vad som angetts av Förenade kungariket konstaterar Europadomstolen också att det inte ingetts någon bevisning rörande JH:s brors död 2003 som indikerar att dödsfallet skulle vara av särskild betydelse för bedömningen av risken för JH vid ett återvändande.

Avslutningsvis betonar Europadomstolen att för det fall en asylsökande ännu inte har avlägsnats från den mottagande staten så är det förhållandena vid tidpunkten för domstolens prövning som är avgörande för riskbedömningen. Det är därför av särskilt intresse att UNHCR:s riktlinjer från december 2010, vilka ersätter riktlinjerna från 2009 som var aktuella i den nationella prövningen, inte längre anger före detta PDPA-medlemmar och deras familjer som i listan över särskilda riskgrupper. UNHCR:s lista är visserligen inte nödvändigtvis uttömmande men utelämnandet av PDPA medlemmar, särskilt då det utgör en förändring gentemot riktlinjerna från 2009, indikerar att dessa inte längre löper en särskild risk i Afghanistan. Avsaknaden av annan information som tyder på motsatsen får också anses tala för en sådan slutsats. Europadomstolen är således inte övertygad om att JH skulle vara utsatt för risk vid ett återvändande enbart på grund av sitt släktskap med en tidigare PDPA-medlem som dessutom lämnade Afghanistan för 19 år sedan.

Mot denna bakgrund anser Europadomstolen att en utvisning av JH till Afghanistan inte skulle innebära en kränkning av Europakonventionen.