En utvisning till Irak av en kristen, f.d. militär och baath-anhägnare under Saddam Husseins regim, som i Sverige avtjänat straff för allvarlig brottslighet, bedöms av en majoritet i Europadomstolen inte utgöra en kränkning av artikel 3.

Bakgrund

Sökanden, FH, är en irakisk man, som kom till Sverige i januari 1993 och ansökte om asyl. FH uppgav att han är kristen och att han hade deserterat från Republikanska Gardet där han tjänstgjort som major och att han därför fruktade Saddam Hussein och hans regim. Innan beslut fattades i mannens asylärende dömdes han för mord på sin hustru till rättspsykiatrisk vård samt utvisning ur Sverige på livstid. Mannen har därefter vid flera tillfällen utan framgång begärt att utvisningsbeslutet ska upphävas. I december 2004 upphörde den rättspsykiatriska vården och sökanden släpptes fri.I augusti 2006 vände sökanden sig till Europadomstolen.

Parternas huvudsakliga inställning i Europadomstolen

FH anförde bl.a. följande.–En utvisning till Irak skulle medföra en verklig risk för honom att bli dödad eller utsatt för omänsklig behandling eller tortyr på grund av sin kristna tro och sin bakgrund som medlem av det Republikanska Gardet och Baath-partiet. Han riskerar också att dömas en gång till för mordet på sin hustru.

Sveriges anförde bl.a. följande.– Det finns skäl att ifrågasätta FH:s allmänna trovärdighet då han berättelse har varit vag och svepande samt då han sent i processen lagt fram uppgifter om hans position i Baath-partiet och tidigare delaktighet i väpnade strider som inte överensstämmer med vad han inledningsvis uppgett. Hur som helst är det inte ovanligt att ha varit medlem av Baath-partiet och vare sig ett sådant medlemskap eller en position i militären under Saddam Husseins regim kan generellt antas föranleda risk för dödsstraff eller tortyr. Med hänsyn till vad som framkommit om FH:s position och aktivitet i hemlandet finns inte heller något som talar för en sådan individuell risk. Det är inte heller sannolikt att FH:s låga position i partiet, mer än 14 år efter att han lämnade landet, skulle tilldra sig något intresse i Irak eller utsätta honom för en risk för hämndaktioner från exempelvis militanta shiamuslimska grupper. Med beaktande av irakisk strafflagstiftning finns inte heller något som talar för att irakiska myndigheter skulle ha något intresse av att på nytt lagföra honom för det brott han redan avtjänat straff för i Sverige. Inte heller kan enbart det förhållandet att FH är kristen anses medföra en ökad risk att utsättas för våld. FH har inte beskrivit sig själv som aktivt religiös på ett sådant sätt att han skulle förknippas med kristendomen och personligen utgöra en måltavla i Irak.

Europadomstolens bedömning

Europadomstolen gör inledningsvis bedömningen att, även om den allmänna situationen i Irak och Bagdad är osäker och problematisk, är den inte så allvarlig att den ensamt innebär att Sverige bryter mot artikel 3 i Europakonventionen vid en utvisning av FH till Bagdad.

När det gällde FH:s påstående om att han löper risk att bli dödad på grund av sin kristna tro beaktar domstolen att det inträffat flera händelser riktade mot kristna i Irak. Kristna kan dock fortfarande församlas där och, enligt tillgänglig landinformation, har den irakiska regeringen fördömt alla angrepp på denna grupp. I oktober 2008, när 12 kristna dödades i staden Mosul, ingrep polis och militär. Det står därför klart att det inte råder någon statligt sanktionerad förföljelse av kristna och eftersom ingen tagit på sig ansvaret för dessa angrepp, som också har fördömts av islamska grupper, framstår det som om de utförts av individer snarare än organiserade grupper. Europadomstolen gör bedömningen att en kristen bör kunna få skydd av de irakiska myndigheterna om han eller hon känner sig hotad och att myndigheterna både är villiga och i en position att erbjuda hjälp.

Europadomstolen ifrågasätter inte att FH varit medlem i Republikanska gardet och att han tjänstgjort under Iran-Irak-kriget och under det första Gulfkriget, men noterar att hans arbetsuppgifter främst har bestått i att ansvara för transport och stöd till fronten. Mot denna bakgrund och med hänsyn till att tidigare medlemmar i det Republikanska Gardet i vissa fall har inlemmats i den nya irakiska armén finner domstolen emellertid inget som talar för att FH skulle löpa en risk att anklagas för någon typ av brott inför de irakiska domstolarna på grund av tjänstgöringen i det Republikanska Gardet.

Vidare anser Europadomstolen inte det vara möjligt att fastställa om FH varit en fullständig medlem i Baath-partiet eller inte och, om han varit det, vilken nivå han uppnått inom partiet. Med hänsyn till att FH konsekvent uppgett att han aldrig träffat Saddam Hussein eller varit inblandad i några politiska aktiviteter samt hans egna uppgifter om att de flesta officerare i Republikanska Gardet, likt honom själv, fick det speciella kortet för ”Saddams vänner” är det emellertid ytterst osannolikt att han tillhörde något högre skikt inom partiet. Med beaktande av händelseutvecklingen i Irak där ny lagstiftning har öppnat dörren för tidigare medlemmar i Baath-partiet att söka återinträde i statlig tjänst och den under 2008 antagna amnestilagen bedömer Europadomstolen att FH inte löper någon verklig risk att förföljas eller åtalas på grund av sitt tidigare partimedlemskap.

Europadomstolen noterar att FH genomgående har hävdat att han arbetade i en transportdivision de sista åren i Irak och att han valde att lämna landet eftersom han inte ville delta i angreppen på shiamuslimer. Detta talar för att han inte personligen utförde några våldshandlingar mot shiabefolkningen som de skulle vilja hämnas för. Endast det förhållandet att FH för mer än 15 år sedan var en del av Republikanska Gardet är inte tillräckligt för att generera en aktuell och verklig risk för förföljelse och attacker från shiitiska milisgrupper.

Eftersom den irakiska strafflagen förbjuder att FH döms ännu en gång för mordet på sin hustru, har han inte heller tillräckligt underbyggt sin fruktan för en ny rättsprocess i Irak.

Sammanfattningsvis finner Europadomstolen, med fem röster mot två, att det inte har visats föreligga någon grundad anledning att tro att FH skulle utsättas för en verklig risk att bli dödad eller behandlad på ett sätt som stred mot artikel 2 eller 3 om han utvisas till Irak.

De två skiljaktiga domarna finner gemensamt att FH på kumulativa grunder tillräckligt underbyggt förekomsten av en verklig risk för behandling i strid med artikel 2 och 3 varför en utvisning av sökanden skulle innebära en kräkning av konventionen.