Kommentar till Europadomstolens för mänskliga rättigheter dom den 21 januari 2011 gällande överföring till Grekland med stöd av Dublinförordningen

[Länk till Europadomstolens dom samt sammanfattning av domen som bilaga]

Europadomstolen för mänskliga rättigheter har i en dom den 21 januari 2011 (M.S.S. v. Belgium and Greece, Application no. 30696/09) bedömt om en överföring av en afghansk man till Grekland stred mot artiklarna 3 (tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning) och 13 (effektivt rättsmedel) i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, (Europakonventionen).

I korthet kommer domstolen fram till att följande kränkningar har begåtts:
- Brott mot art 3 av Grekland både på grund av villkoren i förvaret och levnadsförhållandena i Grekland.
- Brott mot art 13 och art 3 av Grekland på grund av bristerna i den grekiska asylproceduren.
- Brott mot art 3 av Belgien både för att ha utsatt klaganden för de risker som uppstår till följd av bristerna i den grekiska asyl¬proce-duren och för att ha utsatt honom för de undermåliga förvars- och levnadsförhållandena i Grekland som anses vara ett brott mot art 3.
- Brott mot art 13 och art 3 av Belgien på grund av avsaknaden av ett effektivt rättsmedel mot klagandens överföringsbeslut.

Särskilt värt att notera är att domstolen i sitt resonemang kring belgiska myndigheters beslut att överföra klaganden till Grekland uttalar att bristerna i det grekiska asylsystemet måste har stått klara för belgiska myndigheter och hela bevisbördan när det gäller detta skulle därför inte ha legat på klaganden. UNHCR hade uppmärksammat belgiska myndigheter på situationen under tiden klagandens mål handlades. Flera rapporter om det bristande asylsystemet i Grekland hade kommit efter målet K.R.S. v. the United Kingdom och Belgien hade beslutat om överföringen efter en s.k. tyst accept och därefter fortsatt överföringsbeslutet utan att ha fått några individuella garantier för den klagande från grekiska myndigheter trots att möjligheten att pröva ansökan i Belgien fanns i enlighet med Dublin-förordningen. Domstolen konstaterar att det var upp till belgiska myndigheter att inte bara konstatera att klaganden skulle komma att behandlas i enlighet med konventionen utan även att kontrollera hur grekiska myndigheters asyllagstiftning fungerade i verkligheten.

Domen medför inte att det finns anledning för Migrationsverket att ändra riktlinjerna från december 2010 (RCI 19/2010).

Jfr. även Migrationsöverdomstolens dom från den 10 december 2010 (MIG 2010:21) i vilken domstolen konstaterade en överföring av asylsökande till Grekland enligt Dublinförordningen vid den tidpunkten inte var förenlig med utlänningslagen samt att den även kunde innebära en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Mot bakgrund av det grekiska asylförfarandets bristande funktion och de undermåliga mottagningsförhållandena för asylsökande i Grekland skulle asylansökningarna i målet tas upp till prövning i sak i Sverige med stöd av art 3.2 i Dublinförordningen.

[Länk till Europadomstolens dom samt sammanfattning av domen som bilaga]