Mai-mairörelsen i Demokratiska republiken Kongo

- - -

Mai-mairörelsen (skrivs även mayi-mayi) i östra DRK betecknas ibland som en en gerillarörelse, ibland som samling odiciplinerade, stridslystna hopar. Varken det ena eller det andra stämmer. Mai-mai följer inte några etablerade mönster för gerillarörelser. För det är de inte tillräckligt väl organiserade. Men mai-mai är inte totalt odiciplinerade. Tid efter annan kan de samla sig i större enheter med en inte obetydlig militär slagkraft. Mai-mai måste därför bedömas utifrån sina egna förutsättningar. Möjligen kan rörelsen beskrivas som en lös sammanslutning av lokala självförsvarsorganisationer vilkas huvudsakliga syfte är att skydda de enskilda byarnas egendom. Rörelsens mindre enheter är starkt lokalt förankrade och grundstrukturen blir därmed mycket fragmenterad. Latenta motsättningar mellan de olika undergrupperna finns hela tiden och inte sällan kommer det till direkta skärmytslingar mellan dem. Även andra kan råka illa ut. Mai-mai har således angripit och plundrat missionsstationer och internationella hjälporganisationer.

Troligen har mai-mai sitt ursprung i spridda grupper som blev kvar sedan Pierre Muleles Simba-rörelse krossats 1964. Medlemmarna anser sig ofta vara i besittning av övernaturliga krafter som gör dem osårbara. I regel är de beväpnade med skär- och stickvapen, mest macheter. Mai-mai har en lokal radiostation som har många lyssnare.

Mai-mai finns i Nord- och Sydkivu, med koncentrationer i zonerna Walikale, Rutshuru, Masisi och Bunyakiri. Rörelsen har på ett eller annat sätt varit engagerad i alla de oroligheter som inträffat i östra Kongo från mitten av 60-talet och framåt. I inledningen till AFDL:s ( president Kabilas numera upplösta motståndsrörelse) kamp på hösten 1996 stödde mai-mai Kabila sedan han på deras begäran avskedat en tutsiguvernör och ersatt honom med ett triumvirat från nandestammen. (Nande är en av de större stammarna i Nordkivu). Mot slutet av AFDL:s offensiv gick de dock emot honom eftersom de ansåg att rwandierna fått för stort inflytande både inom armén och i den civila administrationen. Det gällde dock inte hela mai-mai. En del förblev trogna gentemot AFDL. Efterhand lyckades i alla fall Kabila få över huvuddelen av mai-mai på sin sida och f.n. stödjer mai-mai regeringen i Kinshasa. En mai-mailedare, generallöjtnant Sylvestre Lwecha utnämndes i september 1999 till överbefälhavare för den reguljära kongolesiska armén och en annan mai-mailedare, Shabani Sikatende, utnämndes till chef för marinen.

Förbindelsen mellan mai-mai och regeringen handlar dock inte om någon fast lojalitet utan en relation som när som helst kan brytas. I november 1999 gjorde mai-maistyrkornas politisk-militära råd ett uttalande vari det hette att de aldrig tillhört någon individ eller någon grupp. Allt de hade gemensamt med regeringen i Kinshasa var att de ville oskadliggöra “invasionsstyrkorna”. Deras strategi var att göra de “ockuperade” områdena okontrollerbara genom att angripa militära mål framför allt i städerna.

Resonemangspartiet mellan Kabila och mai-mai betyder att mai-mai är motståndare till rebellrörelserna RCD-ML och RCD-Goma som har kontrollen i Nord- och Sydkivu. Sammanstötningar har även förekommit, som när mai-mai i slutet av januari 1999 angrep staden Makobola i Sydkivu. RCD-Goma gick till motangrepp med många dödsoffer som följd, men dessa var nästan uteslutande civila. Den 23 november förra året angrep mai-mai flygplatsen i Butembo i Nordkivu och höll den under en kortare tid. I huvudsak förefaller det dock som att rebellerna och mai-mai enats om att vara oeniga. Under förra hösten gick rebellerna ut med erbjudanden till mai-mai om amnesti bara de lade ned vapnen och de erbjöds t.o.m. att efter omskolning ansluta sig till rebellerna. Detta förefaller dock inte ha skett.

Mai-mai har ingen ideologi och än mindre kan de sägas följa någon klar politisk linje. Ingen analytiker har kunnat få fram vad de egentligen står för, förutom att de i huvudsak är emot det rwandiska inflytandet i de båda Kivu-provinsema. Ibland säger mai-mailedare att de inte kan acceptera att rwandierna exporterar sina interna konflikter till Kongo. Inställningen är dock inte helt entydig. Vid olika tidpunkter har mai-mai snarast varit anti-tutsi och har då associerat sig med hutu-organisationema ex-FAR och Interahamwe. Emellertid har en del mai-maigrupper bildats som försvar mot Banyarwanda (“folk från Rwanda”) i Kivuprovinserna och dessa består mest av hutuer.

Mai-mai har inte heller någon egentlig formell struktur även om man ibland talar om deras politisk-militära råd och det är ofta svårt att hitta någon som kan sägas vara talesman för mai-mai. En av de ledare som brukar nämnas vid sidan av Sylvestre Lwecha och Shabani Sikatende är kommandanten Dunia