Militärdomstolar och fängslande av barn [Israel, Palestinska myndigheten]

Advokat xxx inbjöds torsdagen den 8 juni till ambassaden för att ge en briefing inom ramen för The Informal Discussiongroup on Human Rights, vilken inrättats på svenskt initiativ för att höja intresset för MR-frågor inom EU-kretsen. xxx ... gav en inblick i militärdomstolarnas juridiska procedurer och jämförde dessa med civila israeliska domstolar. Hon berörde också frågan om fängslande av barn i israeliska fängelser.

Enligt xxx är den juridiska situationen på Västbanken mycket komplex. Såväl jordanska lagar, lagar från det tidigare brittiska mandatet och israeliska militärlagar tillämpas. Vad som gör situationen ytterligare komplicerad är att olika lagar tillämpas baserat på den åtalades ursprung; israeler och palestinier som begår samma typ av brott på Västbanken (exempelvis demonstrerar mot separationsbarriären) döms enligt olika lagar. Palestinier åtalas i militärdomstol medan israeliska medborgare, samt utländska fredsaktivister åtalas i israeliska civildomstolar.

Häktningstiderna och straffen skiljer sig åt mellan civila och militära domstolar. I en civil domstol skall den anhållne föras inför en domare inom ett dygn, som då skall bestämma huruvida fallet skall prövas eller ej. I en militär domstol har domaren 8 dagar på sig att fatta samma beslut, och denne kan ofta be om ytterligare tid för att samla in bevismaterial. Om fallet prövas i militär domstol får den misstänkte hållas i administrativt förvar under 2 år, medan rättegång pågår. Motsvarande tid är 9 månader i en civil domstol. Effekten blir att domare i militär domstol ofta saknar incitament att skynda på domstolsprocessen. Detta innebär att palestinier som, trots att de kan vara oskyldiga, frihetsberövas under längre tid jämfört med om fallet hade prövats i civil domstol.

I militärdomstolen är advokaternas möjligheter att försvara sina klienter begränsade. Under de första tre månaderna av klientens administrativa förvar har denna inte rätt att träffa sin advokat. Advokaten får under denna tid varken se bevismaterial eller annan dokumentation, och vid förhör träffar advokaten och klienten domaren separat. Detta gör det omöjligt för advokaten att se hur klienten mår, eller ens om det är den klient man representerar. Ett annat problem för de åtalade är att rättegångarna sker på hebreiska, trots att de åtalade ofta saknar kunskaper i språket. Tolkning sker dock.

I de israeliska militärdomstolarna betraktas åtalade som är äldre än 16 år som vuxna, och straff kan utdömas från 12 års ålder. Ungdomar mellan 12-14 år kan tilldömas straff på 6 månader och ungdomar mellan 14-16 år straff på 1 år. Enligt xxx är stenkastning det vanligaste brottet. Något som ytterligare försvårar de unga åtalades situation är att längden på straffet bedöms efter den åtalades ålder när domen äger rum, och inte när brottet begicks, vilket är fallet i de civila domstolarna. Om den anhållne var 14 år då brottet begicks och sedan hållits i administrativt förvar i två år, och således är 16 år vid domen, så gäller straffskalan för vuxna. Många domstolsfall i militärdomstolen slutar dock med förlikning där den åtalade får 3 månaders fängelse. Många gånger kan den åtalade få vänta avsevärt längre tid bara i väntan på rättegång, och att erkänna ett brott man ej begått blir således ett lockande alternativ för många.

Skillnaden mellan synen på ungdomskriminalitet mellan civil och militär domstol är påfallande. Israeliska ungdomars fall behandlas i speciella ungdomsdomstolar, vilka är stängda för offentligheten. För unga palestinier saknas sådana domstolar och deras rättsfall prövas därför i vanlig militärdomstol. Unga israeler som fälls i civila domstolar får hjälp av socialarbetare, som arbetar i nära samarbete med den ungas familj. Rättsväsendet försöker i möjligaste utsträckning undvika att utmäta fängelsestraff för unga brottslingar, och att underlätta ungdomsbrottslingarnas möjlighet att återanpassa sig till samhället har högsta prioritet. En liknande ambition saknas inom militärdomstolsväsendet.