Äktenskap med en medborgare i tredjeland utgör en sådan anknytning till det landet att det är rimligt för den asylsökande att resa dit, trots att denne inte tidigare vistats i landet.

Bakgrund
AA var medborgare i Eritrea. Han hade under pågående asylprocess gift sig med en kanadensisk medborgare. AA hade själv aldrig varit i Kanada. Frågan var om AA hade en sådan anknytning till Kanada att det var rimligt för honom att resa dit.

Rättslig reglering
Av 5 kap. 1 b första stycket 3 utlänningslagen (UtlL) framgår att en asylansökan får avvisas under vissa förutsättningar. Samtliga förutsättningar som anges i bestämmelsen ska vara uppfyllda.

Bestämmelsen bygger på artikel 25.2 c i asylprocedurdirektivet (2013/32), där det anges att medlemsstaterna får neka att pröva en asylansökan om ett land som inte är en medlemsstat betraktas som ett säkert tredjeland för sökanden enligt artikel 27. I artikel 27.2 a anges att begreppet säkert tredjeland ska tillämpas i enlighet med bestämmelser i den nationella lagstiftningen, inbegripet bestämmelser enligt vilka den asylsökande måste ha en anknytning till det berörda tredjelandet som gör att det skulle vara rimligt för denne att resa till det landet.

För att ett land ska anses vara ett säkert tredjeland i direktivets mening krävs inte att den asylsökande har uppehållit sig där utan endast att personen har en sådan anknytning dit att det är rimligt för honom/henne att resa till det landet. Det syftar på både situationer när en utlänning har uppehållit sig i ett land före ankomsten till Sverige och därigenom fått en särskild anknytning till det landet och situationer där utlänningen har någon annan typ av anknytning till ett annat land. (Prop. 2009/10:31 s. 217 f.)

I 5 kap. 1 b andra stycket UtlL anges två undantagsfall när en asylansökan inte får avvisas, trots att samtliga förutsättningar i första stycket 3 är uppfyllda. Det första fallet gäller vissa former av nära familjeanknytning till Sverige. Det andra fallet rör sökande som tidigare vistats här under lång tid.

Migrationsöverdomstolens bedömning
Det var i målet ostridigt att AA inte riskerar skyddsgrundande behandling i Kanada och att han kan ansöka om skydd där. Vidare att han inte omfattas av undantagen i 5 kap. 1 b andra stycket som medför att en asylansökan inte får avvisas.

Migrationsdomstolen anser att AA genom sitt giftermål har fått en sådan anknytning till Kanada att det är rimligt att han reser dit. Det saknar då betydelse att han inte tidigare varit i Kanada.

Eftersom bestämmelsen i 5 kap. 1 b § första stycket 3 UtlL är fakultativ innebär det att en asylansökan får prövas i sak även om förutsättningarna för att avvisa sökanden är uppfyllda (jfr MIG 2012:9). Det måste i varje enskilt fall göras en bedömning av de omständigheter som den sökande har anfört till stöd för att få sin asylansökan prövad i Sverige.

AA hade anfört att hans maka hade återvänt till Kanada kort tid efter vigseln, att deras relation är avbruten och att makan inte är registrerad som gift i Kanada, varför det kunde ifrågasättas hur kanadensiska myndigheter skulle bedöma äktenskapets giltighet.

Migrationsöverdomstolen konstaterade att AA inte inkommit med någon bevisning till stöd för att äktenskapet hade upplösts. Endast ett påstående från hans sida om att relationen är avbruten ansågs inte vara skäl nog för att asylansökan ska prövas i Sverige. Inte heller vad han i övrigt hade anfört medförde att ansökan skulle prövas här.

Sammanfattningsvis ansågs AA ha en sådan anknytning till Kanada att det var rimligt att han åkte dit.