Vid prövningen av om ett återreseförbud ska upphävas bör en helhetsbedömning av omständigheterna göras där intresset av att upprätthålla förbudet får vägas mot intresset för utlänningen att återvända till Sverige. Att ett återreseförbud har meddelats i samband med ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet och inte på grund av utlänningens agerande, är omständigheter som kan medföra att förbudet upphävs när utlänningen uppfyller förutsättningarna för att beviljas ett uppehållstillstånd på grund av arbete.

Målet handlar om NN, som tidigare sökt asyl i Sverige. Migrationsverket fattade då beslut om omedelbar avvisning och återreseförbud under en tid av två år. Tiden för återreseförbudet löper fortfarande när NN från hemlandet ansöker om uppehålls- och arbetstillstånd på grund av ett erbjudande om anställning. Både Migrationsverket och migrationsdomstolen avslog ansökan med hänvisning till att erbjudandet om anställning i Sverige inte var tillräckliga skäl för att upphäva återreseförbudet och att NN därför inte kunde beviljas uppehållstillstånd.

Migrationsöverdomstolen prövar först om det föreligger förutsättningar för att bevilja NN uppehållstillstånd på grund av arbete.

Migrationsöverdomstolen bedömer att det av handlingarna i målet framgår att anställningen som NN erbjudits har annonserats under minst tio dagar och att detta innebär att unionsföreträdet har respekterats. Det saknas grund för att uppställa ytterligare krav för att unionsföreträdet ska anses vara uppfyllt. Övriga förutsättningar för att bevilja NN ett tvåårigt uppehålls- och arbetstillstånd för arbete som vårdbiträde hos en viss arbetsgivare var därmed uppfyllda.

Den andra frågan i målet är då om det framkommit sådana särskilda skäl som krävs för att det tidigare meddelade återreseförbudet ska kunna hävas och NN beviljas uppehållstillstånd.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att ett skäl för att upphäva ett återreseförbud kan vara att ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har beviljats. I ett sådant fall ska uppehållstillståndets längd och grunden för tillståndet beaktas vid bedömningen av om återreseförbudet ska upphävas. Att grunden för ett uppehållstillstånd är arbete utgör enligt Migrationsöverdomstolen i sig inte ett hinder för att upphäva ett återreseförbud (jfr MIG 2014:10). Vid prövningen av om ett återreseförbud ska upphävas bör dock en helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras där intresset av att upprätthålla återreseförbudet får vägas mot en persons intresse av att få resa in i Sverige. I bedömningen bör de omständigheter som medfört att ett återreseförbud har meddelats samt, när det är fråga om avvisning med omedelbar verkställighet, personens agerande efter beslutet tillmätas betydelse.

NN hade rest in i Sverige med giltig visering och ansökt om asyl innan tiden för viseringen löpt ut. Återreseförbudet meddelades på grund av att Migrationsverket meddelat ett beslut om avvisning med omedelbar verkställighet, det vill säga inte på grund av NNs eget agerande. NN har återvänt till hemlandet kort tid efter att beslutet fått laga kraft. Såvitt framgår har NN hela tiden samarbetat med de svenska myndigheterna och avresan har skett frivilligt.

Migrationsöverdomstolen bedömer att det förhållande att återreseförbudet inte har meddelats på grund av NNs eget agerande och att han i enlighet med beslutet om avvisning återvänt till hemlandet frivilligt kort tid efter att beslutet fått laga kraft är omständigheter som talar för att det har funnits särskilda skäl att upphäva återreseförbudet. Uppehållstillståndets längd på två år kan inte anses ha utgjort hinder mot att upphäva återreseförbudet eftersom ett uppehållstillstånd på grund av arbete inte får ges för en längre tid. Sammantaget anser Migrationsöverdomstolen att NNs intresse av att få resa in i Sverige för att arbeta har vägt tyngre än intresset av att upprätthålla återreseförbudet. Det har därför funnits särskilda skäl för att upphäva återreseförbudet.