En utlänning som ansökt om Schengenvisering har under en tidigare vistelse i Sverige med visering beviljats uppehållstillstånd med stöd av utlänningslagens regler om förlängning av ett pågående besök. Den omständigheten innebär inte i sig att det finns rimliga tvivel på utlänningens avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan den sökta viseringen löper ut eller tillförlitligheten hos dennes utsagor.

Frågorna i målet N.N. ansökte om en Schengenvisering. Hon hade under ett tidigare besök i Sverige med visering ansökt om uppehållstillstånd för besök enligt 5 kap. 19 § utlänningslagen. Frågan var om denna omständighet innebar att det fanns rimliga tvivel på hennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan viseringstidens utgång eller tillförlitligheten av hennes utsagor.

Migrationsöverdomstolen fann inledningsvis att EU-domstolen i domen den 19 december 2013 i mål C-84/12 (Koushkaki) har uttalat att myndigheterna vid prövning av en viseringsansökan har ett stort utrymme för skönsmässiga bedömningar av rekvisiten för att avgöra om det finns skäl att avslå en begäran om visering. Därför fann Migrationsöverdomstolen ingen anledning att i målet begära förhandsavgörande av EU-domstolen.

Rättslig reglering

För att en Schengenvisering ska kunna utfärdas måste villkoren i viseringskodexen vara uppfyllda. Dessa villkor regleras uttömmande där och det finns ingen möjlighet att ha kompletterande bestämmelser i nationell lag.

Vid prövningen ska särskilt bedömas om sökanden har för avsikt att lämna medlemsstaternas territorium när viseringen löper ut (art. 21.1). Bedömningen ska särskilt grundas på bl.a. sanningsenligheten och tillförlitligheten i sökandens utsagor. Ett fall då en visering ska avslås är när det finns rimliga tvivel på sökandens utsagor eller dennes avsikt att lämna territoriet innan viseringen löper ut (art. 32.1 b). Av EU-kommissionens handledning framgår inte hur det ska beaktas att den sökande under en tidigare vistelse med visering beviljats förlängning.

Enligt viseringskodexen finns det två möjligheter till förlängd vistelse. Om det finns befogade skäl ska en ny visering utfärdas för en vistelse inom samma 180-dagarsperiod. En sådan ny visering ska ha territoriellt begränsad giltighet (art. 25.1 b). Om det föreligger force majeure eller humanitära skäl som hindrar utlänningen från att lämna medlemsstaternas territorium före viseringstidens utgång eller om det föreligger starka personliga skäl kan giltighetstiden och/eller vistelsetiden för en utfärdad visering förlängas (art. 31 och 33.2). Denna förlängda visering ska ha samma territoriella giltighetstid som den ursprungliga viseringen (art. 33.3).

Enligt 5 kap. 19 § utlänningslagen får ett pågående besök förlängas om det finns vägande skäl. Det ska framstå som helt klart att det är fråga om besök och att utlänningen inte kan antas komma att bosätta sig här. Det torde också krävas att utlänningen kan anföra något skäl till varför han eller hon inte från början sökt tillstånd för hela den planerade vistelsen.

Migrationsöverdomstolens bedömning

En Schengenvisering innebär normalt ett tillstånd att vistas inom medlemsstaternas territorium i 90 dagar under en 180-dagarsperiod. Både viseringskodexen och den svenska nationella lagstiftningen innehåller bestämmelser som gör det möjligt att förlänga en vistelse. Mot denna bakgrund anser Migrationsöverdomstolen att en förlängning med stöd av ett nationellt uppehållstillstånd i sig inte innebär att personens avsikt måste ifrågasättas när han/hon nästa gång ansöker om visering. En förlängd vistelse kan heller inte innebära att personen har vistats olagligt i en medlemsstat. En förlängd vistelse är dock en omständighet bland andra som ska beaktas vid bedömningen av utlänningens avsikt att lämna medlemsstaternas territorium innan viseringstiden löper ut.

N.N. hade efter att ha beviljats en Schengenvisering förlängt vistelsen i Sverige genom att ansöka om och beviljas ett uppehållstillstånd för besök. Detta har skett enligt utlänningslagens regler och Migrationsöverdomstolen anser att hon har respekterat gällande regelverk. Den omständigheten att hon förlängt sin vistelse ska därför inte i sig innebära att hennes avsikt att lämna medlemsstaternas territorium före viseringstidens utgång måste ifrågasättas. Ambassaden hade ansett att det fanns rimliga tvivel på tillförlitligheten i hennes utsaga, eftersom hon tidigare hade intygat att hon skulle avsåg att lämna territoriet innan viseringen löpte ut. Migrationsöverdomstolen ansåg dock att denna omständighet i sig inte innebar att det fanns rimliga tvivel på tillförlitligheten i hennes utsagor. Det hade inte kommit fram något annat som hade verkat misstänkt. Det saknades alltså skäl att avslå hennes ansökan om en Schengenvisering. Men eftersom tiden för viseringsansökan hade löpt ut, avskrev Migrationsöverdomstolen målet.

1)Förordning EG 810/2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar (viseringskodex)

2)Kommissionens beslut K (2010)1620 den 19 mars 2010