Sammanfattning av EU-domstolens dom den 31 januari 2017 i mål C-573/14 (stora avdelningen) (Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides, Belgien, mot Mostafa Lounani).

Terroristhandlingar samt avsiktlig finansiering, planering och förberedelse av sådana handlingar är gärningar som strider mot FN:s syften och grundsatser som avses i art. 12.2 c) skyddsgrundsdirektivet. Det krävs inte att en person har dömts för något terroristbrott som definieras i EU:s rambeslut 2002/475/RIF för att bli utesluten från flyktingskap.

Deltagande i en terroristgrupps verksamhet kan utgöra grund för undantag från flyktingstatus med stöd av art. 12.3 skyddsgrundsdirektivet även om det inte är styrkt att den aktuella personen har begått, försökt begå eller hotat att begå någon terroristhandling.

Målet gäller vad som kan vara gärningar som strider mot FN:s syften och grundsatser när det gäller uteslutande från flyktingskap enligt art. 12.2 c) och art. 12.3 skyddsgrundsdirektivet (1).

Enligt artikel 12.2 c) kan en tredjelandsmedborgare eller en statslös person inte ges flyktingstatus om det finns synnerliga skäl för att anta att han eller hon har gjort sig skyldig till gärningar som strider mot Förenta nationernas syften och grundsatser enligt inledningen och artiklarna 1 och 2 i Förenta nationernas stadga. Art. 12.3 anger att punkt 2 gäller personer som anstiftar eller på annat sätt deltar i förövandet av de brott eller gärningar som nämns däri.

Mostafa Lounani hade av en belgisk domstol dömts till sex års fängelse för att ha deltagit i en terroristgrupps verksamhet, deltagande i en brottslig sammanslutning, förfalskning m.m. Lounani hade varit ledare för en grupp och hade gett logistiskt stöd till ett terroristföretag genom bl.a. materiella eller intellektuella tjänster, förfalskning av pass samt aktivt deltagande i organiserandet av ett nätverk för att skicka frivilliga till Irak. Lounani ansökte om asyl och uppgav att han riskerade förföljelse och risk för att myndigheterna i hemlandet Marocko skulle betrakta honom som radikal islamist och jihadist till följd av den belgiska domen.

Den första frågan var om det krävs att den asylsökande har dömts för något terroristbrott för att han/hon ska kunna bli utesluten från flyktingstatus.

Handlingar som strider mot FN:s syften och principer finns i art. 1 och 2 i FN-stadgan och ingår i FN:s resolutioner. I relevanta resolutioner anges att handlingar som utgör terrorism samt även avsiktlig finansiering, planering och förberedelse av terroristbrott strider mot FN:s syften. EU har antagit rambeslut med bl.a. en gemensam definition av terroristbrott (2).

EU-domstolen menar att om unionslagstiftaren hade avsett att begränsa tillämpningsområdet för art. 12.2 c) i skyddsgrundsdirektivet till att avse endast de brott som räknas upp i rambeslutet 2002/475, skulle man utan svårighet ha kunnat göra det genom att uttryckligen nämna dessa brott eller genom att hänvisa till rambeslutet. Artikeln hänvisar heller inte till rambeslutet eller någon annan rättsakt som rör bekämpandet av terrorism. Domstolen kommer fram till att det inte nödvändigtvis krävs att en asylsökande har dömts för något terroristbrott som avses i rambeslutet för att undantaget i art. 12.2 c) ska kunna bli tillämplig (p. 52.54 i domen).

Nästa fråga blev då om handlingar som är deltagande i en terroristgrupps verksamhet omfattas av undantaget från flyktingstatus även om personen varken har begått, försökt begå eller hotat att begå någon terroristhandling.

Det har konstaterats ovan att gärningar som strider mot FN:s syften inte avser endast terroristhandlingar utan även finansiering, planering och förberedelse av terroristbrott. I en FN-resolution anges att för att bekämpa terrorism, är staterna är skyldiga att se till att förhindra och bekämpa rekrytering, organiserande, transport eller utrustande av personer för att bl.a. begå, planera eller förbereda terroristhandlingar. Enligt art. 12.3 i direktivet omfattas även personer som anstiftar eller deltar i de i art. 12.2 c) angivna handlingarna av undantaget från flyktingstatus.

EU-domstolen kommer fram till att undantaget från flyktingstatus även kan tillämpas på personer som ägnat sig åt ovanstående handlingar. För att art. 12.3 ska bli tillämplig krävs det alltså inte att den aktuella personen har varit anstiftare eller deltagit i terroristbrott (p. 68-70).

Det måste föreligga synnerliga skäl för att göra undantag från flyktingstatus (art. 12.2). EU-domstolen uttalar att det i varje enskilt ärende måste göras en individuell bedömning av de exakta omständigheter som myndigheten känner till för att komma fram till om det finns synnerliga skäl (p. 72).

Även om den grupp som Mostafa Lounani var ledare för inte hade begått några terroristhandlingar, kan hans gärningar bedömas strida mot FN:s syften och grundsatser. Detta även om han själv inte hade begått, försökt begå eller hotat att begå någon terroristhandling i den mening som avses i art. 1.1 rambeslut 2002/475.

Art. 12.2 c) och 12.3 skyddsgrundsdirektivet ska tolkas så att deltagande i en terroristgrupps verksamhet kan utgöra grund för undantag från flyktingstatus även om det inte är styrkt att den aktuella personen har begått, försökt begå eller hotat att begå någon terroristhandling. Det ska detta särskilt beaktas om personen har dömts i en domstol för deltagande i en terroristgrupp eller varit ledare för gruppen. Det saknas då anledning att fastställa om personen själv har varit anstiftare av en terroristhandling eller på annat sätt har deltagit i en sådan handling

(1) Numera rådets direktiv 2011/95/EU om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (omarbetning). Målet prövades mot det tidigare skyddsgrundsdirektivet 2004/83, men innehållet i de relevanta artiklarna är desamma.

(2) I rambeslut 2002/475/RIF och ändring i rambeslut 2008/919/RIF listas ett antal allvarliga handlingar som under vissa omständigheter kan anses som terroristbrott. .

 

 

Huvuddokument:

Sökhjälpöppnas i nytt fönster
 Skriv ut
Dokumentinformation
Instans:
EU-domstolen
Beslutsdatum:
2017-01-31
Dokumentnr:
38996
 
Referens:
Migrationsverket, EU-domstolen,
Sammanfattning av EU-domstolens dom den 31 januari 2017 i mål C-573/14 (stora avdelningen) (Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides, Belgien, mot Mostafa Lounani).,
2017-01-31
 

Ämnesord:

Praxis, Internationella avgöranden

Rättsfallssamling

Rättsfallsämnesord:
Alternativt skyddsbehövande, Kriminalitet, Praxis, Skyddsgrundsdirektivet, Terrorism, Uteslutandegrunder, EU-domstolen, Internationella avgöranden, Flyktingstatus

Tema:
Skyddsskäl

Underkategori:
Uteslutandegrunder