Migrationsöverdomstolen finner att det föreligger särskilda skäl mot att meddela ett återreseförbud då ett barn som utvisats inte lämnat landet inom föreskriven tidsfrist p.g.a. omständig­heter som bedöms ha legat utanför hennes kontroll.

Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att klaganden har försuttit sin frist för frivillig avresa och att utgångspunkten därmed är att återreseförbud ska meddelas om inte särskilda skäl talar mot att ett sådant förbud meddelas. Särskilda skäl mot att meddela återreseförbud ska enligt förarbetena anses föreligga bl.a. om omständigheter utanför utlänningens kontroll gjort att denne inte kunnat lämna landet. Domstolen instämmer i Migrationsverkets uppfattning att det, med hänsyn bl.a. till att undantags­bestämmelser ska tolkas restriktivt, bör ställas relativt stora krav på fram­ställd bevis­ning i detta avseende och att det i första hand bör finnas skriftlig bevisning till stöd för de omständigheter som åberopas. Domstolen instämmer vidare i verkets uppfattning att uppgifter som den enskilde har lämnat i ett ärende om utvis­ning bör kunna beaktas också i ett ärende om återreseförbud.

Då det i målet är fråga om återreseförbud avseende ett barn erinrar domstolen om att bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen måste beaktas samt att Migrationsverket har ett särskilt ansvar när det gäller ensamkommande barn vilket utvecklats i RCI 10/2013. I detta ansvar ingår bl.a. att Migrations­verket så snart som möjligt ska försöka hitta familjemedlemmar till barn under 18 år som vid ankomsten är skilda från sina föräldrar.  Ett beslut om avvisning eller utvisning av ensamkomm­ande barn får således inte verkställas om inte den verk­ställande mynd­igheten har för­säkrat sig om att mottagningsförhållan­dena är godtagbara. Enligt domstolen bör det kunna krävas att ett barn deltar i arbetet med att utreda möjlig­heterna till återvändande till hemlandet i den utsträckning som dess ålder och mognad tillåter samt beroende på hur situationen i landet ser ut. Klaganden, som är 15 år, måste således enligt domstol­en anses ha ett relativt stort ansvar att efter förmåga med­verka i detta arbete. Samtidigt måste dock beaktas att hon kommer från Somalia som är ett konflikt­drabbat land med bristfällig sam­hälls­struktur och där Sverige saknar ambassad eller annan representa­tion. Hon har med­verkat i Migrations­verkets återvändande­samtal och får därför, med hänsyn till dessa omständigheter, anses ha medverkat i utred­ningen av möjligheterna för henne att återvända till norra Somalia i den utsträckning som det kan krävas av henne. Mot denna bakgrund och då inte heller Migra­tionsverket har lyckats hitta några an­höriga klaganden i hennes hemland eller på annat sätt utrett möjlig­heterna för ett mottagande av henne där, bedömer Migrationsöver­dom­stolen att det måste anses föreligga sådana omständigheter utanför klagan­dens kontroll som gjort att hon intekunnat lämna Sverige frivilligt. Det finns där­med särskilda skäl mot attmeddela ett återreseförbud enligt 12 kap. 15 a § utlänningslagen.