En asylansökan från en utlänning som har ett gällande lagakraftvunnet avlägsnandebeslut och som tidigare fått en asylansökan prövad under sin vistelse i Sverige ska inte prövas enligt 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen, utan enligt första stycket. Detta gäller även om avlägsnandebeslutet kopplat till den tidigare asylansökan har preskriberats.

Frågan i målet var om en förnyad asylansökan från en utlänning som ska utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut där skyddsskäl inte har prövats, men som tidigare har fått asylskäl prövade inom ramen för ett avlägsnandebeslut som har preskriberats, ska prövas enligt 12 kap. 19 § första stycket eller fjärde stycket utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolen noterar att bestämmelsen i 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen innebär att en utlänning alltid har rätt att få en ansökan om uppehållstillstånd som flykting eller annan skyddsbehövande prövad, om en sådan ansökan inte tidigare under utlänningens vistelse har prövats genom ett beslut som fått laga kraft. Detta utgör ett undantag från vad som föreskrivs i paragrafens första stycke och de krav som uppställs där för att ny prövning av frågan om uppehållstillstånd ska beviljas.

Migrationsöverdomstolen finner att ordalydelsen i 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen innebär att det räcker med att en asylansökan tidigare har prövats genom ett lagakraftvunnet beslut under utlänningens vistelse i Sverigeför att denne inte har en ovillkorlig rätt att få en förnyad asylansökan prövad. Något krav på att det avlägsnandebeslut i samband med vilket asylskälen har prövats fortfarande ska gälla för att rätten till en förnyad prövning ska kunna begränsas kan inte läsas ut ur lagtexten. Även i de situationer då avlägsnandebeslutet kopplat till den tidigare asylansökan har preskriberats ska därför en förnyad asylansökan prövas mot bestämmelsen i 12 kap. 19 § första stycket utlänningslagen.

Mannen i det aktuella målet hade invänt att han inte fått sina skyddsskäl prövade under sin ”nuvarande” vistelse i Sverige och att hans ansökan därför skulle prövas enligt 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolen uttalar följande i anledning av denna invändning. Att begreppet vistelse anges i 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen är sannolikt bara är en följd av att en ansökan om skydd endast kan beviljas om utlänningen befinner sig i Sverige. Migrationsöverdomstolen finner det inte rimligt att en utlänning, vars skyddsskäl prövats tidigare under dennes vistelse i Sverige, skulle få en ovillkorlig rätt att få en ny asylansökan prövad i enlighet med 12 kap. 19 § fjärde stycket utlänningslagen enbart genom att lämna landet och sedan återvända. Det finns inte skäl att göra en annan bedömning på grund av att avlägsnandebeslutet har preskriberats.