Migrationsöverdomstolen klargör att överföring enligt Dublinförordningen till Italien i sig är möjligt. Vid överföring dit av barnfamiljer med underåriga barn krävs dock garantier som säkerställer att familjen tas emot på ett lämpligt sätt. En generell garanti från det italienska inrikesministeriet om att familjer hålls samman och placeras på lämpliga anläggningar är inte tillräcklig för att uppfylla de krav som framgår av Tarakhel-domen. Individuella garantier måste därför inhämtas. Dessa kan inhämtas i verkställighetsskedet.

Frågan i målet är om, och i sådant fall under vilka omständigheter, en kvinna och hennes tre underåriga barn kan överföras till Italien med stöd av Dublinförordningen.

Migrationsöverdomstolen slår inledningsvis fast att det inte föreligger så systematiska brister beträffande asyl- och mottagningsvillkoren i Italien att det är omöjligt att överföra asylsökande dit.  

Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att Europadomstolen i avgörandet Tarakhel mot Schweiz (nr. 29217/12) har uttalat att asylsökande familjer med underåriga barn utgör en särskilt utsatt grupp vid överföring till Italien. Det ankommer därför på överförande medlemsstat att inhämta garantier från behörig myndighet i Italien om att sökandena vid ankomst kommer att tas om hand på ett sätt som är anpassat till barnens ålder och att familjen ska hållas samman.

Migrationsöverdomstolen noterar att det italienska inrikesministeriet under våren 2015 har utfärdat en generell garanti, enligt vilken familjer med underåriga barn ska hållas samman och placeras på en anläggning som är lämplig med hänsyn till familjen och åldern på barnen. Migrationsöverdomstolen anser inte att denna generella garanti är så preciserad att den uppfyller de krav som uppställs i Tarakhel-domen, eftersom garantin inte innehåller några närmare detaljer om vid vilken anläggning familjen ska placeras eller vilka mottagningsförhållanden som i övrigt kommer att gälla. Ytterligare individuella garantier måste därför inhämtas innan en överföring till Italien kan verkställas.

Migrationsöverdomstolen konstaterar avslutningsvis att Migrationsverket i sitt beslut om överföring har angett att ”de detaljerade garantier om boendeförhållanden som krävs enligt [Tarakhel-] domen kommer att inhämtas i verkställighetsskedet”. Migrationsöverdomstolen finner inte skäl att ifrågasätta Migrationsverkets utfästelse, och konstaterar att möjligheten för Migrationsverket att pröva asylansökningarna i Sverige med stöd av artikel 17.1 i Dublinförordningen kvarstår om behörig myndighet i Italien av någon anledning inte skulle lämna tillräckliga garantier inför verkställigheten.

Beslutet att överföra familjen till Italien strider därför inte mot artikel 3 i Europakonventionen, och det har inte heller i övrigt framkommit skäl för Sverige att överta ansvaret för familjens asylansökningar.