Kommittén finner att det inte skulle utgöra en kränkning av Sveriges förpliktelser enligt artikel 3 i FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning att utvisa klaganden till Ryssland. Kommittén konstaterar att klaganden inte uppfyllt sin bevisbörda och pekar bl.a. på trovärdighetsbrister i klagandens berättelse. 

Bakgrund

Målet rör utvisning av en man till Ryssland. Klaganden, som varit bosatt i Tjetjenien, åberopar att han riskerar tortyr vid ett återvändande till hem­landet. Han anför att han och hans bror, i juni 2010 respektive i augusti 2011, godtyckligt gripits och utsatts för tortyr. Brodern som anklagas för att vara medlem i rebellrörelsen ska vidare ha dömts vid en rättegång som inte var rättvis till sex månaders fängelse och villkorlig dom under ett års tid. Under tiden klaganden satt frihetsberövad ska han ha utfrågats under tortyr om var hans bror befann sig. Personal på sjukhuset där han därefter vårdades meddelade att de inte kunde rapportera att hans skador orsakats av myndigheterna då detta kunde innebära fara för dem. Maskerad polis ska vidare ha gjort en husrannsakan i klagandens föräldrahem när han inte var där och sen bränt ned huset. Migrationsverket och migrationsdomstolarna fann att klaganden inte gjort sannolikt att han skulle vara av intresse för myndigheterna vid ett återvändande. Klaganden anförde inför kommittén att Migra­tionsverket och migrationsdomstolarna misslyckats med att ta hänsyn till åberopade omständigheter. 

Kommitténs bedömning

Kommittén konstaterar inledningsvis att, även om klagandens uppgifter om att han utsatts för tortyr i hemlandet godtas, så är frågan i målet om han vid ett återvändande i nuläget skulle riskerar att utsättas för tortyr. Kommittén noterar att den nuvarande situationen vad gäller mänskliga rätt­igheter i Ryssland fortfarande är en källa till oro, speciellt den i Norra Kaukasus, och erinrar om att den uttryckt sin oro i det slutliga yttrandet över den femte periodiska rapporten om den Ryska federationen år 2012. Rapporten redogör för många pågående, konsekventa och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna såsom tortyr eller annan illabehandling, försvinnanden och avrättningar orsakade av eller på anstiftan av eller med samtycke/med­givande avoffentligatjänstemän ellerandrapersoner som agerari officiellställning i Norra Kaukasus.

Kommittén not­erar att regeringen uppmärksammatbristande överens­stämmelse ochmotsägelser iklagandensredogörelse och inlagorsom kastartviv­elöver hans allmännatrovärdighet ochsanningshalten i hans anförda skäl. Bland annat framkommer olika uppgifter om klagandens vistelsort i hans ingivna passhandling och i hans körkort, vilka medför att det föreligger tvivel omhans verkligabostadsort. Kommittén noterar även att klagandens uppgifter om brodern och vad denne utsatts för varit knapphändiga. Klaganden har bl.a. lämnat bristfällig information om de specifika anklagelserna mot brodern och hur det kom sig att denne släpptes av myndigheterna redan efter sex månaders tid i fängelse då den ryska strafflagen föreskriver mycket längre strafftid för de brott som brodern uppges ha anklagats för.

Kommittén finner att klaganden inte heller inkommit med en detaljerad  redo­görelse för den tortyr som han själv uppges ha utsatts för. Kommittén noterar vidare avsaknaden av läkarintyg, journaler och vittnesintyg till styrk­ande av detta och konstaterar att ingen av parterna heller efterfrågat någon sådan bevisning. Kommittén konstaterar att det, trots klagandens bristfälliga redogörelser, framkommer av ingivet underlaget att inhemska migrationsmyndigheterna har gjort en seriös och grundlig utvärdering av all ingiven bevisning och funnit att det föreligger trovärdighetsbrister.

Med beakt­ande av den information som klaganden lämnat och det generella läget vad gäller mänskliga rättigheter i Ryssland finner kommittén, vid en framåtsyftande bedömning, att klaganden inte gett in tillräcklig bevisning för att man skulle kunna sluta sig till att en utvisning av honom till hem­landet skulle utsatta honom för en förutsebar, verklig och personlig risk för tortyr i enlighet med artikel 3 i konventionen.