Klaganden, hemmahörande i Tjetjenien, har trots att han anfört att han utsatts för tortyr i hemlandet, inte ansetts ha gett in tillräcklig bevisning för att man skulle kunna sluta sig till att en utvisning av honom till hemlandet skulle utsatta honom för en verklig och personlig risk för tortyr i enlighet med artikel 3 i konventionen.

Bakgrund

Målet rör utvisning av man till Ryssland. Klaganden, som varit bosatt i Tjetjenien, åberopar att han är efterlyst i hemlandet och riskerar behandling i strid med artikel 3 vid ett återvändande på grund av en tillskriven politisk uppfattning. Han uppger att han greps i oktober 2010 av myndig­hets­personer och anklagades för samarbete med rebellrörelsen bl.a. genom att sälja och leverera livsmedel till rebellerna. Under förhör utsattes han för misshandel och tortyr med el-chocker. Han släpptes efter att ha gått med på att infiltrera rebell­­rörelsen och leverera information om den till myndig­­­het­erna. Om han misslyckades med detta skulle hans anhöriga dödas. Dagen efter att han återvänt till hemmet flyttade han till en annan ort. Hans far, som regelbundet besökte honom där berättade för honom att han eftersökts i hemmet vid flera tillfällen och att hans anhöriga misshandlats. Efter 3-4 månader lämnade han landet. Han uppger vidare att han inte har några synliga skador kvar på kroppen av tortyren som han utsatts för. Migrationsverkets avslog hans asyl­ansökan dåtrovärdigheten av asylberättelsen ifrågasattes. Migrationsdomstolen fann också att asylberättelsen var behäftad med sådana brister att tilltro inte kunde fästas till den.

Kommitténs bedömning

Kommittén konstaterar inledningsvis att, även om klagandens uppgifter om att han utsatts för tortyr i hemlandet godtas, så är frågan i målet om klaganden vid ett återvändande i nuläget skulle riskerar att utsättas för tortyr.

Kommittén noterar att den nuvarande situationen vad gäller mänskliga rätt­igheter i Ryssland fortfarande är en källa till oro, speciellt i Norra Kaukasus och erinrar om att den uttryckt sin oro i det slutliga yttrandet över den femte periodiska rapporten om den Ryska federationen år 2012. Rapporten redogör för många pågående, konsekventa och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna såsom tortyr eller annan illabehandling, försvinnanden och avrättningar orsakade av eller på anstiftan av eller med samtycke/med­givande avoffentligatjänstemän ellerandrapersoner som agerari officiellställning i Norra Kaukasus. Förekomsten av brott mot mänskliga rättigheter i ett land är dock enligt kommittén inte tillräckligt utan det måste fastställas att klaganden personligen riskerar att utsättas för tortyr. Kommittén not­erar vidare att regeringen uppmärksammatbristande överensstämmelse ochmotsägelser iklagandensredogörelse och inlagorsom kastartvivelöver hans allmännatrovärdighet ochsanningshalten av hans i anförda skäl. Kommittén noterar vidare att klagandens åberopade skäl noggrant har utvärderats på nationell nivå och att dessa ansetts brista i trovärdighet.

Med beakt­ande av den information som klaganden lämnat och det generella läget vad gäller mänskliga rättigheter i Ryssland finner kommittén, vid en framåtsyftande bedömning, att klaganden inte gett in tillräcklig bevisning för att man skulle kunna sluta sig till att en utvisning av honom till hemlandet skulle utsatta honom för en verklig och personlig risk för tortyr i enlighet med artikel 3 i konventionen.