Ett beslut om verkställighetsförvar upphör i och med utresa från Sverige. Även om personen inte släpps in i verkställighetslandet har beslutet om verkställighetsförvar upphört att gälla vid utresan. 

Polismyndigheten beslutade den 13 oktober 2014 att ta NN i verkställighetsförvar enligt 10 kap. 1 § andra stycket 3. UtlL. Den 15 november 2014 lämnade han Sverige tillsammans med eskort för att verkställas till Demokratiska Republiken Kongo. Han beviljades dock inte inresa där varför den eskorterande personalen återvände med honom till Sverige. I anslutning till återkomsten till Sverige fattade Polismyndigheten den 17 november 2014 ett nytt beslut om verkställighetsförvar.

Frågan i målet var vilken effekt verkställigheten av ett avlägsnandebeslut har på ett förvarsbeslut, dvs. om beslutet den 13 oktober 2014 upphörde i och med verkställigheten.

Migrationsöverdomstolen fann att förvarsbeslutet den 13 oktober upphörde att gälla när utvisningsbeslutet verkställdes (jfr MIG 2014:2). Det har inte förelegat några förutsättningar för verkställighetsförvar i och med verkställigheten och så länge som NN befann sig utomlands. Vid återkomsten till Sverige blev det nya förvarsbeslutet den 17 november 2014 bärare av tvångsåtgärd (förvar).

Bilaga:
Rättslig kommentarangående 2015-12-07 om följderna av Migrationsöverdomstolens tolkning av begreppet ”lämnat landet”, SR 41/2015

OBS! upphäver RCI 02/2012