Migrationsöverdomstolen uttalar sig om vilka krav som kan ställas för att en sjukförsäkring ska anses heltäckande i den mening som avses i 3 a kap. 3 § 3 utlänningslagen

Frågan i målet är om sökanden ska anses ha en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige.

En man som var tredjelandsmedborgare ansökte om uppehållskort i egenskap av familjemedlem till en tjeckisk medborgare som studerade och var folkbokförd i Sverige. Migrationsverket avslog ansökan och gjorde bland annat bedömningen att den åberopade sjukförsäkringen inte kunde anses som heltäckande.

Vid prövningen i Migrationsöverdomstolen var det ostridigt att sökandens sambo hade uppehållsrätt i Sverige som studerande.

Migrationsöverdomstolen konstaterar följande att ett av villkoren för EES-medborgare som är studenter är kravet på att de ska ha en heltäckande sjukförsäkring för sig och sina familjemedlemmar.

Migrationsöverdomstolen menar att generellt kräva att en privat sjukförsäkring alltid ska gälla för en obestämd tid eller under viss tid fastän vistelsetiden är osäker framstår allmänt sett som en oproportionerlig inskränkning i den fria rörligheten för personer. En individuell bedömning av omständigheterna måste istället göras. Migrationsöverdomstolen anser i detta fall att det förhållandet att sökandens sjukförsäkring tecknas för ett år i taget inte hindrar att sjukförsäkringen ses som heltäckande.

Kravet på heltäckande sjukförsäkring ställs upp för att personer som utövar sin rätt till fri rörlighet inte ska bli en orimlig belastning för den mottagnade statens sociala biståndssystem. Kraven på vad en privat sjukförsäkring ska omfatta för att anses som heltäckande måste sättas högt.

Vid bedömnigen av om en sjukförsäkring kan anses vara heltäckande räcker det inte att göra en jämförelse med vad som täcks av den svenska allmänna sjukförsäkringen. En sådan jämförelse kan dock tjäna som en naturlig utgångspunkt för bedömningen. Oavsett vilken metod som används måste emellertid också en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet göras för att prövningen ska uppfylla EU-domstolens krav på en proportionalitetsbedömning.

Migrationsöverdomstolen konstaterar att sökanden är en relativt ung person som är och har varit väsentligen frisk. Domstolen redogör därefter för villkoren i den aktuella sjukförsäkringen och noterar därvid bland annat att försäkringen innehåller begränsningar avseende sjukdom relaterad till psykisk ohälsa eller störning samt att det maximala försäkringsbeloppet är 900 000 euro per år.

Migrationsöverdomstolen menar att den försäkring som sökanden har tecknat får anses ha en i det närmast fullständig täckning för olika sjukdomstillstånd. De undantag som görs är i några fall inte alls relevanta för en ung och väsentligen frisk person som sökanden. I fråga om övriga undantag framstår de sjukvårdskostnader som Sverige kan drabbas av som ringa.

Avslutningsvis gör Migrationsöverdomstolen bedömningen att den åberopade sjukförsäkringen visserligen inte kan anses heltäckande i ordets egentliga bemärkelse, men att försäkringsskyddet ändå är så pass omfattande och försäkringsbeloppet är så högt att det vore oproportionerligt att ställa upp som krav en än mer omfattande sjukförsäkring.

Bilaga:
Kommentar 2015-11-16 angående Migrationsöverdomstolens dom den 18 september 2015 i mål UM 3604-14