Även med beaktande av det oroliga läget i Norra Kaukasus och de brott mot mänskliga rättighetersom rapporterats förekomma där ansåg kommittén att en utvisning till Ryssland av en familj hemmahörande i Tjetjenien inte kunde anses strida mot artikel 3 då klagandena inte gett in tillräcklig bevisning för att det skulle kunna antas föreligga en förutsebar, verklig och personlig risk för att de skulle utsättas för tortyr vid ett återvändande.   

Bakgrund

Målet rör utvisning av en familj till Ryssland. Familjen, som varit bosatta i Tjetjenien, åberopar att en utvisning av dem skulle strida mot artikel 3 i konventionen då det finns grundad anledning att anta att de där skulle risk­era att utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Detta mot bakgrund av att mannen i familjen uppges ha anklag­ats av militären för samarbete med rebellrörelsen och därför vid två tillfällen gripits och misshandlats av den ryska säkerhetstjänsten. Kvinnan i familjen uppges ha anklagats för att ha sålt mediciner till rebeller. Hon uppges därför ha misshandlats vid två tillfällen av maskerade militärer. Klagandena anför att Migrationsverket och migrationsdomstolarna misslyckats med att ta hänsyn till att de i hemlandet arresterats och utsatts för tortyr vid ett flertal tillfällen under åren 1999-2008. De anför vidare att en tortyrutredning borde ha genomförts för att verifiera de skador de tillfogats under tortyren. Migra­tionsverket har avslagit klagandenas asylansökningar då deras redogörelser inte ansetts trovärdiga medan migra­tionsdomstolen funnit att vad klagandena anfört inte är tillräckligt för att det ska finnas anledning att anta att de kommer att utsättas för förföljelse vid ett återvändande till hemlandet.

Kommitténs bedömning

Kommittén noterar att den nuvarande situationen vad gäller mänskliga rätt­igheter i Ryssland fortfarande är en källa till oro, speciellt i Norra Kaukasus och erinrar om att den uttryckt sin oro i det slutliga yttrandet över den femte periodiska rapporten om den Ryska federationen år 2012. Rapporten redogör för många pågående, konsekventa och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna såsom tortyr eller annan illabehandling, försvinnanden och avrättningar orsakade av eller på anstiftan av eller med samtycke/med­givande avoffentliga tjänstemän eller andra personer som agerar i officiell ställning i Norra Kaukasus. Kommittén not­erar vidare att regeringen uppmärksammat bristande överensstämmelse och motsägelser i klagandenas redogörelser och inlagor som kastar tvivel över deras allmänna trovärdighet och sanningshalten i deras anförda skäl. Klag­andena har bl.a. inte gett in någon bevisning till styrkande av sina påståenden om att deras an­höriga gripits och mördats av myndigheterna. Kommittén konstaterar vidare att klagandena gett en bristfällig eller ingen beskrivning av alla de tillfällen de utsatts för misshandel och tortyr. Trots att de anfört att de utsatts för misshandel och tortyr vid flera tillfällen kan de inte ange några exakta dat­um för när detta ska ha inträffat eller några exakta platser där detta har skett. Kommittén konstaterar att klag­anden överhuvudtaget inte gett in någon bevisning till styrkande av att de skulle uppmärksammas av myndigheterna vid ett åter­vändande och utsättas för tortyr. Sålunda finner kommitténatt klagandena inte gett in tillräcklig bev­isning för att det kan antas föreligga en förutsebar, verklig och personlig risk för att de skulle utsättas för tortyr, såsom detta definieras i artikel 1, vid ett återvändande. Vid en framåtsyftande bedömning, även med beaktande av det oroliga läget i Norra Kaukasus med flertalet rapporterade brott mot mänskliga rättigheter, finner kommittén att en utvisning av familjen inte kan anses strida mot artikel 3 i konventionen (tortyrförbudet).