Bakgrund

Klagandena i ärendet, S.K., hans fru och deras vuxna dotter, är ryska medborgare från Tjetjeninen som ansökte om asyl i Sverige 2010. Två söner till S.K. och hans fru beviljades asyl i Sverige 2006 resp. 2007.

De närmare faktiska omständigheterna var enligt klagandena bl. a. följande. Familjens söner flydde från Tjetjenien eftersom de varit involverade i motståndsrörelsen. Under 2008 började den kvarvarande familjen trakasseras av beväpnade och maskerade män vilka familjen uppfattade som tjetjenska myndighetspersoner. De maskerade männen uppgav att de ville lägga händerna på familjens söner som flytt till Sverige. Situationen eskalerade över tid. I november 2010 kom beväpnade, maskerade män hem till familjen och rev sönder deras pass för att hindra dem från att lämna Ryssland. De hotade att föra bort dottern i familjen och misshandlade fadern när han försökte skydda henne. Männen sköt varningsskott i familjens hem. Som en skyddsåtgärd flyttade dottern därefter tillfälligt till en farbror i Grozny. Fadern och modern lyckades genom mutor få nya pass.

Parternas huvudsakliga inställning i kommittén

S.K. anförde bl. a. följande.Familjen har välgrundade skäl att tro att de trakasserier och den förföljelse de tidigare har upplevt i Tjetjenien kommer att eskalera vidare vid ett återvändande till Ryssland. De hänvisar särskilt till att fadern blivit hotad med avrättning och att dottern har hotats att föras bort. De påpekar också att den allmänna situationen i Tjetjenien är sådan att tortyr och annan grym och omänsklig behandling är utbredd.

Sverige anförde bl. a. följande.Det finns skäl att ifrågasätta riktigheten i familjens påståenden. Det är inte gjort sannolikt att det finns någon förutsebar, verklig och personlig risk för familjen vid ett återvändande. En utvisning av familjen skulle inte strida mot artikel 3.

Kommitténs bedömning

Det noteras att familjens uppgifter innehåller motsägelser och inkonsekvenser som ger anledning att ifrågasätta deras allmänna trovärdighet och riktigheten i deras talan. Familjens söner beviljades asyl i Sverige på grund av den allmänna situationen i Tjetjenien och inte på individuella skäl. Familjen har inte gjort gällande att sönerna varit aktiva inom rebellrörelsen annat än genom att de då och då erbjudit mat och medicin till rebeller, vilket medför att det finns skäl att ifrågasätta påståendet att Tjetjenska myndigheter skulle ha ett kvarvarande intresse för familjen och fortsätta trakassera familjen. Av tillgänglig landinformation framgår också att en stor del av befolkningen i Tjetjenien har stött rebeller vid något tillfälle och att myndigheterna nu inte är intresserade av människor som bara gjort det sporadiskt. Vidare är familjens beskrivning av de maskerade männen som hotade dem, vag och generell. Att dessa män är kopplade till myndigheterna är bara ett antagande från familjens sida. Det har inte åberopats någon bevisning till stöd för att familjen har behandlats illa eller hotats av tjetjenska myndigheter. Inte heller har familjen erbjudit någon medicinsk dokumentation till styrkande av faderns uppgifter att han har blivit utsatt för illabehandling 2010. Familjen har vidare stannat i sitt hem trots de påstådda hoten. Dottern i familjen flyttade till sin farbror efter det sista hotet, men familjen ansåg inte att hotet mot henne under våren 2010 var allvarligare än att hon kunde fortsätta sina studier i den lokala skolan. Familjen har fått pass utfärdade av tjetjenska myndigheter 2009 och 2010 trots att de påstådda hoten mot dem började 2008. Familjen gör också gällande att de har blivit kallade till förhör i Ryssland och att två arresteringsorder har utfärdats i deras namn. Familjen har dock inte förklarat vem som har sänt dokumenten till Sverige eller hur den personen fått tag i dokumenten.

Kommittén gör bedömningen att familjen inte gjort sannolikt att han vid en utvisning löper en konkret risk för att bli torterade. En utvsining bryter därför inte mot FN:s konvention mot tortyr.