Migrationsöverdomstolen har i domen uttalat att i likhet med vad som gäller i fråga om andra temporära verkställighetshinder medför den omständigheten att en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd har beviljats inte i sig att verkställighetsärendet har förfallit. Det är fortfarande fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om utvisning varför fortsatt verkställighetsförvar är möjligt. Även fråga om förvarstagandet var proportionerligt. 

Frågan gällde om det fanns skäl att hålla en person i fortsatt verkställighetsförvar då ny prövning beviljats. Det är Polismyndigheten som överklagat.

I det nu aktuella målet hade NN fått ett lagakraftvunnet beslut om utvisning till sitt hemland. Då NN uppgett att han inte kommer att återvända beslutade Polismyndigheten att ta NN i förvar. Som skäl angav myndigheten att det var fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av beslutet om utvisning och att det fanns risk att NN skulle avvika eller hålla sig undan.

NN överklagade Polismyndighetens beslut till migrationsdomstolen. Innan domstolen beslutade i målet hade NN hos Migrationsverket ansökt om och beviljats ny prövning av frågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen. Domstolen ansåg att det inte längre var fråga om ett verkställighetsförvar och upphävde beslutet om förvar. Domstolen ansåg vidare att även om förvaret fortfarande skulle vara ett verkställighetsförvar, är det ändå oproportionerligt.

Migrationsöverdomstolen prövade först om det rörde sig om ett verkställighetsförvar. Domstolen anser att omständigheterna uppvisar stora likheter med förhållandena i MIG 2014:13 och att de bör bedömas på samma sätt. Även om frågan om uppehållstillstånd i nu aktuellt fall kan behöva prövas i fler instanser innan ett avlägsnandebeslut får verkställas, är verkställighetshindret att betrakta som temporärt. I likhet med vad som gäller i fråga om andra temporära verkställighetshinder medför den omständigheten att en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd har beviljats inte i sig att verkställighetsärendet har förfallit. Det är fortfarande fråga om att förbereda eller genomföra verkställigheten av ett beslut om utvisning i den mening som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 3 utlänningslagen, dvs. ett verkställighetsförvar. Migrationsdomstolen saknade därför stöd för att upphäva Polismyndighetens beslut på den grunden att det inte rörde sig om ett sådant förvar.

Därefter prövade Migrationsöverdomstolen om det iövrigt fanns förutsättningar för att ta NN i förvar. Då NN vid flera tillfällen anfört att han inte vill resa tillbaka tillhemlandet och använt sig av en annan identitet när hanansökte om asyl i ett annat land finns en risk för avvikande. NN har även avtjänat ett fängelsestraff. Migrationsöverdomstolen anser därför att det finns grund för förvar. Domstolen beaktade även att NN hade suttit i förvar i drygt en månad innan han eftermigrationsdomstolens dom togs ur förvar och att det var upplyst i målet attMigrationsverket efter en ny prövning avslagit NN:s ansökan omuppehållstillstånd m.m. Migrationsöverdomstolen anser att detingrepp i NN:s frihet som ett förvarstagande innebär inte kan ansesoproportionerligt. Migrationsöverdomstolen anför att NN åter ska tas i förvar och att från den tid som NN längst får sitta i förvar innan en ny prövning ska göras ska avräknas den tid NN redan suttit i förvar.