En EU-stat kan inte utgöra ett första asylland eller säkert tredjeland enligt 5 kap. 1 b § första stycket 2 eller 3 UtlL.

Migrationsverket hade beslutat att avvisa en marockansk medborgares ansökan om uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 1 b § första stycket 3 utlänningslagen (UtlL) och att utvisa honom till Spanien. Man bedömde att Spanien utgjorde ett säkert tredjeland.

Migrationsöverdomstolen uttalar att det i 5 kap. 1 b och c §§ UtlL anges i vilka undantagsfall en asylansökan inte ska prövas i sak utan i stället avvisas. En sådan situation är när det finns ett säkert tredjeland enligt 5 kap. 1 b § första stycket 3 UtlL. En EU-stat kan dock inte utgöra ett säkert tredjeland (jfr MIG 2013:21 och 2014:26).

En EU-stat kan för övrigt heller inte utgöra ett första asylland enligt paragrafens första stycke 2. Personens ansökan hade heller inte kunnat avvisas enligt första stycket 1, eftersom han inte hade förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande i Spanien. 5 kap. 1 c § UtlL är bara tillämplig på förfaranden enligt Dublinförordningen.

Migrationsöverdomstolen återförvisade målet till Migrationsverket för prövning i sak.

Migrationsrättsenhetens bedömning är att Dublinförordningen kan tillämpas i liknande situationer, om förutsättningarna i övrigt är tillämpliga.