Nationella regler om att påföra böter i stället för att verkställa en tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i en medlemsstat strider mot artikel 8.1 återvändandedirektivet[1]och även syftet med direktivet.

Efter att en utlänning fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd kan det enligt spansk lag utdömas böter i vissa fall i stället för att avlägsnandebeslutet verkställs. Om det utdöms böter, får verkställighet, d v s fysiskt avlägsnande, inte ske. De aktuella lagbestämmelserna har kommit att tolkas så att det i första hand utdöms böter och att avlägsnande sker endast om det finns försvårande omständigheter.

Frågan i målet var om dessa bestämmelser i spansk rätt var förenliga med återvändandedirektivet, särskilt artikel 8.1 som anger att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa ett beslut om återvändande. Medlemsstaterna får enligt artikel 4.3 ha förmånligare bestämmelser och frågan var då om de spanska bestämmelserna var i enlighet med direktivet.

EU-domstolen uttalar att syftet med återvändandedirektivet är att skapa en effektiv återvändandepolitik som är en nödvändig del av en väl förvaltad migrationspolitik (skäl 4 i direktivet). Enligt artikel 8.1 är medlemsstaterna skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att verkställa ett beslut om återvändande, d v s att med stöd av artikel 3.5 genomföra den faktiska transporten. På grund av kravet på effektivitet ska detta ske snarast möjligt.

EU-domstolen finner vidare att det inte enligt någon bestämmelse i vare sig direktivet eller i EU:s regelverk är tillåtet att föreskriva att böter kan utdömas i stället för att verkställa ett avlägsnandebeslut.

Artikel 4.3 i direktivet anger att medlemsstaterna får ha förmånligare regler förutsatt att dessa är förenliga med direktivet. Mot bakgrund av direktivets syfte (effektivt återvändande) och medlemsstaternas skyldigheter (att vidta alla nödvändiga åtgärder för att faktiskt verkställa ett beslut) finner EU-domstolen att de spanska reglerna inte är förenliga med direktivet och att de t.o.m. motverkar direktivet. Domstolen uttalar att medlemsstaterna inte får tillämpa en lagstiftning som äventyrar direktivets mål och förtar dess verkan.