Migrationsöverdomstolen ansåg att nya omständigheter gällande sökandens hälsotillstånd kunde prövas inom ramen för 12 kap.

19 § utlänningslagen. Omständigheterna ansågs dock inte så allvarliga att en verkställighet av ett avlägsnandebeslut skulle innebära en kränkning av art. 3 Europakonventionen. Ny prövning beviljades därför inte i ärendet.

NN anförde att hon, med hänsyn till sitt hälsotillstånd och förhållandena hon skulle möta i hemlandet vid ett återvändande, riskerade att utsättas för sådan omänsklig och förnedrande behandling som avses i art. 3 i Europakonventionen och därmed också i 12 kap. 1 § utlänningslagen. Frågan i målet var om de omständigheter som hon fört fram kunde beaktas vid en prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen och om en ny prövning enligt bestämmelsen kunde beviljas.

Domstolen redogjorde för nationell praxis och bekräftade tidigare praxis, att möjligheten att få ett lagakraftvunnet beslut om utvisning prövat på nytt är ett extraordinärt rättsmedel som ska tillämpas restriktivt.  Skiljelinjen mellan bestämmelserna i 12 kap. 18 och 19 §§ utlänningslagen bör enligt domstolens mening gälla även fortsättningsvis.

Av Europadomstolens praxis följer dock att ett beslut att avlägsna en utlänning som lider av en livshotande sjukdom till hemlandet, i exceptionella fall kan anses utgöra omänsklig eller förnedrande behandling och därmed innebära en kränkning av art. 3 i Europakonventionen, se Europadomstolens dom, den 2 maj 1997 i mål 30240/96, D mot Storbritannien. Vid ett sådant förhållande får omständigheterna närmast anses utgöra skyddsskäl snarare än humanitära skäl. Eftersom motsvarande reglering i utlänningslagen (nuvarande 12 kap. 1 §) infördes i syfte att uppnå överensstämmelse med art. 3 i Europakonventionen, bör bestämmelsen tolkas i ljuset av denna och Europadomstolens praxis. Det är då utlänningens behov av skydd från att utsättas för omänsklig behandling som föranleder prövningen. Följden av det blir i sin tur att en ny prövning med stöd av 12 kap. 19 § utlänningslagen kan aktualiseras, om övriga förutsättningar enligt bestämmelsen är uppfyllda.

Domstolen prövade därefter frågan om ny prövning skulle beviljas i det aktuella målet. Domstolen konstaterade att den första förutsättningen för att en åberopad omständighet ska kunna leda till en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen är att omständigheten i fråga är ny, se MIG 2008:6 och Migrationsöverdomstolens dom den 4 februari 2015 i mål nr UM 2670-13.

Domstolen ansåg i aktuellt ärende att vissa omständigheter som anfördes om NN:s hälsotillstånd var nya men inte kunde jämställas med de exceptionella förhållanden som rådde i Europadomstolens ovan nämnda dom.

Migrationsöverdomstolen bedömde därmed att det inte hade kommit fram sådana omständigheter som innebär att NN skulle beviljas en ny prövning av frågan om uppehållstillstånd med stöd av 12 kap. 19 § utlänningslagen. Överklagandet avslogs därför.