Ett snart 13-årigt barns anpassning till Sverige under ca sex år med bl.a. skolgång, ansågs inte vara särskilt ömmande omständigheter. Vistelsen hade varit illegal. Utvisning ansågs inte vara oproportionerlig enligt artikel 8 i Europakonventionen.

Frågan i målet var om ett barns anpassning till Sverige utgjorde särskilt ömmande omständigheter enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen, i dess lydelse efter den 1 juli 2014.

Målet rörde en snart 13-årig flicka som tillsammans med sina föräldrar vistats i Sverige i snart sex år. Flickan hade gått i svensk skola och det hade inlämnats handlingar som styrkte anpassning till Sverige genom att hon hade lärt sig svenska och fått vänner här.  

Flickans far hade registrerats ha uppehållsrätt som bulgarisk medborgare som var arbetstagare. Hans hustru och dotter var makedonska medborgare och beviljades uppehållskort som familjemedlemmar med uppehållsrätt. Det framkom senare att faderns passhandling var falsk och att han inte var medborgare i Bulgarien. Migrationsverket beslutade då att utvisa hela familjen ur Sverige.

Migrationsöverdomstolens dom

Migrationsöverdomstolen redogör först för artikel 8 i Europakonventionen och konstaterar att Europadomstolens praxis innebär att det står varje stat fritt att själv reglera villkoren för att utlänningar ska få vistats i landet. En utvisning måste ha stöd i lag och framstå som en proportionerlig åtgärd i det enskilda fallet. Staten måste uppnå en rättvis balans mellan den enskildes rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv å ena sidan och samhällets intressen av att t.ex. upprätthålla en reglerad invandring å den andra sidan. Med rätten till privatliv avses bl.a. en rätt att etablera och utveckla relationer med andra människor och omvärlden, ibland innefattande aspekter av individens sociala identitet. I målet Osman mot Danmark (dom den 14 juni 2011, appl.no. 38058/09) ansågs en person ha tillbringat sina ”formative years of childhood and youth” i Danmark, vilket i detta fall var från 7 till 15 år. För att utvisa en bosatt migrant som lagligen vistats största delen av sin barndom i värdlandet krävs det enligt Europadomstolen starka skäl.

Migrationsöverdomstolen konstaterade sedan att lagändringen den 1 juli 2014 om ”särskilt ömmande omständigheter” inte innebär att det kan ställas upp någon exakt gräns för hur lång tid ett barn ska ha vistats i Sverige för att uppnått en tillräcklig stark anknytning till svenska förhållanden. Det ska göras en samlad bedömning i varje enskilt fall. Vistelsetiden måste vara laglig, dvs. utlänningen ska ha tillstånd att vistas i Sverige eller får vistas här medan en ansökan om uppehållstillstånd prövas. Vid anknytning på grund av lång vistelsetid i Sverige måste tidsutdräkten i tillståndsärendet ha berott på omständigheter utanför utlänningens kontroll. I vissa fall kan det bli nödvändigt att ta hänsyn till tid då sökanden hållit sig undan för myndigheterna, i synnerhet när det gäller barn.

I det aktuella målet hade familjens vistelsetid varit illegal, med undantag för den tid då deras ansökningar om uppehållstillstånd varit föremål för prövning.

Migrationsöverdomstolen ansåg att de sex år som flickan vistats i Sverige var en förhållandevis lång tid med hänsyn till hennes ålder. Hon hade varit här under en period då man som barn utvecklas mycket och börjar skapa sig en egen identitet. Hon hade lärt sig svenska, gått i svensk skola och fått vänner här. Hon hade tillsammans

med föräldrarna besökt hemlandet Makedonien 2011 och 2012 och hemlandet bedömdes inte framstå som helt främmande för henne. Domstolen uttalar att det måste beaktas att i stort sett hela hennes vistelse i Sverige har varit illegal, trots att hon som underårig inte har haft möjlighet att påverka detta förhållande.

I förarbetena till 5 kap. 6 §UtlL anges som exempel på särskilt ömmande omständigheter att ett barn, som saknar nätverk i hemlandet, har fått ett nätverk i Sverige och avsaknaden av detta nätverk allvarligt skulle äventyra barnets psykosociala utveckling. Att vara barn är inte ett eget kriterium för uppehållstillstånd. I förarbetena anges att det i och för sig inte kan ses som något negativt för ett barn som följer med sina föräldrar till Sverige, att det också följer med dem när de måste återvända till hemlandet. Det kan inte heller anses allvarligt skada ett barn i dess psykosociala utveckling att följa med sina föräldrar till ett annat land, i synnerhet inte som det rör sig om familjens hemland. Flickans situation ansågs inte vara särskilt ömmande i den mening som avses i 5 kap. 6 § UtlL.

Även om flickan och hennes föräldrar skulle anses ha etablerat ett sådant privatliv som skyddas av artikel 8 i Europakonventionen bedömdes utvisningen inte vara oproportionerlig.