MiÖD konstaterar att Migrationsverkets beslut, att under den viseringsfria tiden avvisa en man som ansökt om uppehållstillstånd för besök, saknade lagstöd. Det fanns därför inte heller förutsättningar för Migrationsverket att besluta om återreseförbud.

Ett återreseförbuds existens är beroende av att det finns ett beslut om avvisning eller utvisning. I det aktuella fallet var avvisningsbeslutet verkställt. Det hade dock inte upphört att gälla. Den första frågan som domstolen tog ställning till var om Migrationsverket hade haft rätt att avvisa NN från Sverige. 

Migrationsöverdomstolen ansåg att det inte är rimligt att enbart den omständigheten att en utlänning lämnar in en ansökan om uppehållstillstånd under viserings- och uppehållstillståndfri tid ska medföra att han eller hon riskerar avvisas från Sverige under sådan tid, om ansökan avslås. Än viktigare var att det aktuella avvisningsbeslutet inte var förenligt med lagtextens ordalydelse. Eftersom NN var viseringsfri behövde han vid tillfället inte ha uppehållstillstånd eller annat tillstånd för sin vistelse i Sverige.

Migrationsverkets beslut att avvisa NN från Sverige saknade följaktligen stöd i lag. Eftersom förutsättningarna för ett avvisningsbeslut inte var uppfyllda – och då ett återreseförbud inte kan existera utan ett avlägsnadebeslut – fanns det inte heller förutsättningar för Migrationsverket att besluta om återreseförbud.  NN:s överklagande bifölls därför och beslutet om återreseförbud upphävdes.

Bilagan som består av  rättslig kommentar från 2014-12-09 har tagits bort 2015-06-05.