Domstolen konstaterar att varken ordalydelsen i 5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen eller bestämmelsens förarbeten ger någon vägledning till vad som avses med umgänge som inte är av begränsad omfattning. Däremot följer det av bestämmelsen i 1 kap. 10 § samma lag att barnets bästa ska beaktas vid bedömningen. Vidare måste även artikel 8 Europadomstolen och hur denna har tolkats av Europadomstolen beaktas. Av Europadomstolens praxis följer bl.a. att efter en separation anses föräldrar och barn ha ett familjeliv enligt artikel 8 även om de inte lever tillsammans men har regelbunden kontakt.
I det aktuella målet hade NN haft umgänge med sitt barn sedan april 2013. Från och med februari 2014 omfattade umgänget två timmar per vecka. Domstolen menade att det därmed förekom ett umgänge av viss omfattning och med viss regelbundenhet. Enligt domstolen måste detta anses utgöra ett umgänge som inte är av begränsad omfattning. Uppehållstillstånd får då beviljas enligt 5 kap. 3 a första stycket 4 utlänningslagen.
Nästa fråga som domstolen tog ställning till var om umgänget skulle kunna utövas utan att tillstånd beviljades.
Domstolen konstaterade att barnet bara var fyra år gammalt och bosatt i Sverige med sin mor. Det skulle därmed knappast vara möjligt att låta umgänget ske i annat land. För ett så pass litet barn kan inte heller umgänget upprätthållas genom telefon eller dylikt. Domstolen menade att såväl hänsynen till barnets bästa som respekten för familjelivet talade för att bevilja uppehållstillstånd med stöd av
5 kap. 3 a § första stycket 4 utlänningslagen. Eftersom det rådde en viss osäkerhet rörande NN:s vilja och förmåga att utöva sin umgängesrätt skulle han beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
Ämnesord:
Rättsfallssamling
Rättsfallsämnesord:
Praxis, Umgänge, Barnets bästa, Europadomstolen, Europakonventionen, Familjeliv, Migrationsöverdomstolen
Tema:
Anknytning
Underkategori:
Umgänge