Migrationsöverdomstolen har i en dom den 24 september 2014 uttalat att

det saknas rättsligt stöd för att, vid bedömningen av om en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd får bifallas trots att sökanden befinner sig i Sverige, beakta den omständigheten att en utlänning inte ansökt om nämnda tillstånd inom tre månader från det att den tidigare tillståndsgrundande anställningen upphört. Migrationsöverdomstolen fann vidare att det förhållandet att en utlänning som inte meddelar Migrationsverket att han eller hon förlorat sin anställning hamnar i ett bättre läge än den som meddelar detta till verket, inte kan medföra någon annan bedömning.

Bakgrund

Den 22 september 2010 beviljades NN uppehålls- och arbetstillstånd under tiden den 22 september 2010 till och med den 14 juni 2012. Tillståndet var giltigt för arbete som kock hos en viss angiven arbetsgivare. Den 29 maj 2012 ansökte NN om att få sitt arbets- och uppehållstillstånd förlängt. Till sin ansökan bifogade han ett anställningsbevis från en annan arbetsgivare, företaget XX. NN kom därefter in med ytterligare ett anställningserbjudande, som omfattade ett annat slag av arbete hos samma arbetsgivare, till Migrationsverket. Sedan Migrationsverket anmodat NN att komplettera sin ansökan kom han in med ytterligaren en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd grundat på ett annat slag av arbete hos en tredje arbetsgivare, YY.

Den 10 april 2013 beslutade Migrationsverket att avslå NN:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och utvisa honom. Som skäl för beslutet angavs bl.a. att om en person som beviljats tillstånd i Sverige på grund av anställning blir av med sitt arbete eller av någon annan anledning vill byta anställning kan han eller hon söka nytt arbete i upp till tre månader (prop. 2007/08:147 s. 31). NN:s tidigare beviljade tillstånd var knutet till en bestämd arbetsgivare och ett visst yrke. NN:s arbetsgivare inledde en konkurs den 27 januari 2012 och NN hade inte gett in några handlingar som styrker att han arbetat hos arbetsgivaren i fråga efter inledandet av konkursen. Av beslutet framgår vidare att de av NN ingivna ansökningarna om tillstånd för arbete hos företaget XX och YY kom in mer än tre månader efter det att hans tillståndsgrundande anställning upphörde. Varför Migrationsverket ansåg att ansökningarna var för sent inkomna och därför inte kunde anses som förlängningsansökningar. Migrationsverket fann vidare att det inte framkommit några synnerliga skäl för att bevilja tillstånd efter inresa varför NN inte kunde beviljas uppehålls- och arbetstillstånd med stöd av 5 kap. 10 § och 6 kap. 2 § utlänningslagen.

Migrationsöverdomstolens bedömning

Frågan i målet är om det var korrekt av Migrationsverket att avslå NN:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd, som gjorts inifrån Sverige, på den grunden att hans ansökan kommit in mer än tre månader efter det att den anställning som var grunden för hans tidigare tillstånd upphört.

Inledningsvis konstaterar Migrationsöverdomstolen att lagstiftaren gjort det möjligt för Migrationsverket att återkalla en utlännings uppehållstillstånd om han eller hon vistats i Sverige i mer än tre månader efter det att den tillståndsgrundande anställningen upphört. I förarbetena berörs dock inte frågan om en utlänning, som dröjer mer än tre månader efter att en tillståndsgrundande anställning upphört med att ge in en ansökan om förlängt uppehålls- och arbetstillstånd, inte längre kan få bifall till en sådan ansökan om den görs inifrån Sverige. Migrationsöverdomstolen konstaterar vidare att det inte heller av någon annan författningsbestämmelse framgår att den s.k. tremånadersfristen ska beaktas vid bedömningen av om en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd får bifallas när utlänningen är kvar i landet.

Migrationsöverdomstolen finner därför att det saknas rättsligt stöd för, att vid bedömningen av om en ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd får bifallas trots att utlänningen befinner sig i Sverige, beakta den omständigheten att utlänningen inte ansökt om nämnda tillstånd inom tre månader från det att den tidigare tillståndsgrundande ansökningen upphört. Det förhållandet att en utlänning som inte meddelar Migrationsverket att han eller hon förlorat sin anställning hamnar i ett bättre läge än den som meddelar detta till verket kan, i avsaknad av sådant stöd, inte medföra annan bedömning.

Migrationsverkets beslut att avslå NN:s ansökan på angiven grund var således inte korrekt.