Somaliska makar ansågs ha stadigvarande sammanbott utomlands när det faktiska sammanboendet varit kortare än två år. De hade barn tillsammans och hade lämnat samstämmiga uppgifter om sina identiteter, sitt förhållande, äktenskap och sammanboende samt upprätthållit förhållandet efter avbrottet som orsakats av omständigheter som de själva inte kunnat råda över. 

Vid ansökan utifrån har det varit tillräckligt att en somalisk man gjort sin identitet sannolik.

I målet är det fråga om tolkningen av ”stadigvarande sammanbott utomlands” enligt 5 kap. 8 § utlänningslagen och fråga om bevislättnad i fråga om identiteten.

En somalisk man ansökte utifrån om uppehållstillstånd  på sin hustru. De gifte sig i maj 2007 och sammanlevde från oktober 2008 till maj 2009 då maken uppgavs ha gripits. Hustrun gav sig då iväg till Sverige, där hon sedermera beviljades uppehållstillstånd. Barnen föddes efter att sammanlevnaden upphört, i juli 2009 och i oktober 2012. Det finns DNA-analys som visar att mannen sannolikt är far till barnen.

Stadigvarande bosatt utomlands

Migrationsöverdomstolen (MiÖD) uttalar att det måste göras en helhetsbedömning av om makars sammanboende utomlands har varit att anse som stadigvarande. Makarna har lämnat samstämmiga och obestridda uppgifter om sina identiteter, sitt förhållande, äktenskap och sammanboende. Det som orsakat avbrottet i sammanboendet i det aktuella ärendet var omständigheter som makarna själva inte kunnat råda över. Hustrun var gravid då hon lämnade hemlandet. Efter att hon lämnade hemlandet har makarna upprätthållit sitt förhållande bl.a. genom regelbundna kontakter, ansökningar om familjeåterförening och genom att skaffa ytterligare ett barn. Det har inte framkommit något som talar emot att deras avsikt skulle vara någon annan än att fortsätta att bo tillsammans. Makarna ansågs ha stadigvarande bott tillsammans utomlands och mannen hade därför rätt till permanent uppehållstillstånd enligt 5 kap. 8 § jfrt med 5 kap. 3 § första stycket 1. utlänningslagen.  

Klarlagd identitet

Det krävs dock även att identiteten är klarlagd. Principen om bevislättnad innebär enligt MIG 2012:1 att det är tillräckligt att sökanden gör sin identitet sannolik i ärenden om familjeåterförening när en DNA-analys styrker föräldraskapet till ett gemensamt barn med anknytningspersonen.

MiÖD uttalar nu att det inte är en förutsättning att föräldrar och barn levt tillsammans utomlands för att bevislättnad avseende identiteten ska kunna tillämpas. Vidare bör det, som i MIG 2012:1, göras en proportionalitetsbedömning och i målet ansågs intresset av familjeåterförening väga tyngst. Det krävdes alltså inte klarlagd identitet, utan det räckte att mannen gjorde sin identitet sannolik.

Bägge makarna hade lämnat samstämmiga uppgifter om sina identietet och sitt förhållande.  Det beaktades särskilt att hustrun i sin asylansökan hade uppgett mannen som sin make. Mannen var enligt DNA-analys far till barnen. Mot bakgrund av dessa omständigheter ansåg MiÖD att mannen gjort sin identitet sannolik.